Jag vaknade halv fyra i natt och bestämde mig för att koka lite kaffe, efter klockan fyra fick jag bara dricka 2 dl vatten. Sen gick jag och la mig igen. I morse åkte jag, hungrig, buss till lasarettet. Jag kom fram dit halv nio och skulle vara på Dagkirurgen kl tio, så jag satte mig och läste ett tag. När jag kom till avdelningen fick jag byta om till sjukhuskläder och lägga mig i en säng. Jag fick värktabletter, de tvättade min fot, de gav mig några trevliga sprutor som gjorde mig yr och så la de en fotblockad. Sen körde de iväg med mig till operations-salen. Där hängde de för gröna skynken så jag inte skulle se vad de gjorde med foten. Den var (och är) helt bedövad, men när de började greja med foten både kände och hörde jag när de skrapade och sågade. 12.06 började de operera. Önskade lite att jag kunde se vad de gjorde, anestesisjuksköterskan stod och hängde över skynket för att se, så det var säkert intressant. Men det var kanske lika bra att jag inte kunde se! Vid något tillfälle drog de i foten så att jag fick ont i knät och ljumsken. Jag tror de drog av tån istället för att såga =)
De satte dit en gipsskena och ett bandage utan att jag kände något och sen fick jag åka till uppvaket. Där fick jag vila en stund, sen fick jag kaffe och smörgås - det var efterlängtat! Kände mig lite yr så jag vilade ett tag till, sen fick jag klä på mig, träffa läkaren som hastigast och så ringde de efter en taxi åt mig. Jag promenerade, med hjälp av kryckor och en sula som gör att jag kan gå på hälen, till apoteket och hämtade ut lite värktabletter. Kände att jag blev yr igen och mådde illa, så jag satte mig och vilade medan jag väntade på taxin. En taxibuss körde hem mig och fem andra Laxåbor och nu sitter jag parkerad i en fotölj med foten på en pall. Foten är fortfarande bedövad, jag bävar för när bedövningen släpper. Förhoppningsvis fungerar de skojsiga värktabletterna jag fick bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar