Jag hade en del jobb att göra, som jag kunde sitta med vid datorn samtidigt som jag tittade på Vasaloppet, perfekt att slå två flugor i en smäll. Det blev ju ganska spännande mot slutet, men fy vad tråkigt att inga svenskar vann. I övrigt är ju det roligaste att titta på vanligt folk, se Rickard Olsson åka omkring och vara trevlig trots att han åkt skidor i flera timmar, se hans kameraman kämpa på med kamera och sändningsutrustning och inte minst att se Stephan som nyss lärt sig åka skidor (du har väl följt serien om honom?). Mathilda satt bredvid mig och tittade då och då.
Gabbe ringde och ville leka med Oskar och Ida ringde till Elvira, så barnen var sysselsatta i alla fall, trots att inte jag sysselsatte dem.
På eftermiddagen kom Josefin och Penny. Tänk vad fort de lär sig saker när de är små. Nu kan Penny gå om man håller henne i händerna och hon kan krypa/åla framåt litegrann.
Vi gratulerade Josefin i efterskott, hon fyllde nyss 25 år.
Lilla gullungen!
Strax efter fem såg vi Måns Zelmerlöw åka över mållinjen. Många fotografer etc dök det upp, jag tycker lite synd om alla andra som knappt fick plats när de skulle gå i mål.
Penny äter nu vanlig mat/gröt de flesta av dagens mål. Här är det köttfärssås som slinker ner.
Sen blev det en dusch. Penny fattade tycke för mitt mobilskal och ville gärna äta på det, vilket hon inte fick. Men ni ser fascinationen!
Kalle och Daniella dök upp för att gratulera Håkan i efteskott och vi åt thaimat. Laab Moo, kyckling med cashewnötter och fläskkött med röd curry. Mycket gott!
Mmmm!
Rickard Olsson åkte i mål i Mora.
Vi åt äppelpaj med marsansås och Penny fick mosat äpple med kanel. Sedan var det dags att åka hem. En stolt morbror fick bära Penny!
Sen har jag klippt Oskar (det blev sådär den här gången), sett till att ungar är duschade och att deras naglar är klippta. Nu är barnen lagda, Håkan och Mathilda har lagt sig själva och jag sitter nog uppe en liten stund till. Egentligen är jag trött, men jag har svårt att lägga mig före 23. Fast jag vet att jag kommer vara jättetrött i morgon bitti...
Oj, vad mycket ni hann med!
SvaraRaderaBeklagar att din pappa gått bort..
Tycker att det är otroligt intressant hur barn hanterar det här med döden och sorgen. Min svärmor gick chockartat bort för ett år sedan och Linnéa stod henne nära. Alla blev så klart jätteledsna och det var svårt att ta in, men efter att ha gråtit några timmar lugnade L ner sig och sa att nu stoppade hon farmor i en osynlig ryggsäck som hon alltid kunde bära med sig. Och så var det med det! <3
Vilken härlig tanke! Barn är kloka!
Radera