I måndags var det dags för min operation. Jag fick först skjuts av syrran, sista biten tog jag bussen.
Jag skulle vara på plats kl 9, men eftersom jag kom med bussen, så var jag där redan halv nio. Jag gick upp till avdelningen och fick vänta en stund i dagrummet och fylla i lite papper. Efter en stund fick jag komma in på ett rum och fick ta på mig en snygg, bakåtvänd sjukhusrock, fantastiska sjukhusunderbyxor och ett par strumpor. Så snyggt!
Sen blev det en lång väntan. De satte en infart med vätskedropp vid nåt tillfälle, vägde och mätte mig vid ett annat och så kom en kirurg in och skrev GBP på min mage.
Jag låg och läste, och när jag tröttnade på det så stod jag och läste, pratade lite med min tillfälliga rumskamrat (jag skulle få komma till ett annat rum efter operationen), tittade ut genom fönstret, stod och läste, sms:ade med Håkan och fördrev tiden fram till ca halv två.
Då satte allting fart. Jag fick gå ner till operationen med min droppställning. Flera narkossköterskor presenterade sig. Jag fick lägga mig på en säng och så körde de iväg mig till operationssalen. De satte på elektroder, drog på nån sorts säckar på mina ben och så fick jag en mask över ansiktet. Jag har aldrig blivit sövd förut, så jag visste inte alls hur det skulle kännas. Först var det syrgas i masken. Det kändes lite jobbigt att andas, men blev bättre när jag fick hålla masken själv. Sedan gick de över till narkos och jag såg hur lampan ovanför mig blev suddig. Sen minns jag inget mer.
Jag vaknade upp som ur en dröm, med stark smärta och jag gissar att jag skrek och kved. De måste ha smärtlindrat mig snabbt, för det försvann rätt snabbt. Jag försökte komma upp och stå och gå så fort som möjligt, eftersom det är bra på alla sätt och vis, men särskilt för att gasen de fyllt magen med gjorde ont och det var skönare att sträcka på magen då.
Jag låg på om att snabbt få komma upp till avdelningen igen eftersom jag visste att Håkan och Elvira hade kommit med förhoppningen att hinna träffa mig innan besökstiden tog slut kl 19. Jag fick veta att jag skulle vara på uppvaket 2 timmar minst, så tidigast 18.05 kunde jag bli uppflyttad. Det dröjde lite till innan personalen hade tid att komma och hämta mig, men sedan fick jag komma in på mitt nya rum och Håkan och Elvira kom.
De hade åkt tio mil för att hälsa på mig, det var inte nödvändigt, men jag blev glad att det gjorde det. Besöket var kanske inte så givande för dem då jag var trött och inte orkade prata så länge, men det var givande för mig!
Resten av kvällen halvslumrade jag, försökte läsa men upptäckte hela tiden att jag blundade. Jag skickade den här snygga bilden till Håkan!
Jag var uppe och gick i korridoren och då träffade jag R, en av de tjejer jag hållit kontakten med sedan dietistmötet. Vi vinkade glatt till varandra, det var trevligt att se ett bekant ansikte. Jag pratade också lite med min nya rumskompis S, som hade opererat bort gallsten och hade väldigt ont. Hon har också gjort en GBP, för ett år sedan, så jag kunde få lite bra tankar och tips.
Så blev det dags att försöka sova. Det gick inget vidare. Jag är lättväckt och så fort jag började nicka till pep det till från larmen i korridoren, eller så pratade någon utanför eller så stördes jag av nåt annat. Efter ett tag gav jag upp. Jag tänkte kolla på nån serie i mobilen, men insåg att laddare och hörlurar låg i min väska i garderoben och jag orkade inte ta fram dem. Inte heller ville jag be personalen krångla med det i mörkret heller. Dumt, tänker jag i efterhand. Till slut, strax före ett på natten gick jag upp och vandrade i korridoren. Skönt för magen! Sjuksköterskan erbjöd mig en sömntablett, vilket jag tveksamt tog emot, men sedan kunde jag i alla fall sova mellan ett och tre, när de kom in för att göra kontroller. Slumrade till nån timme till, sen blev det morgon för mig. Jobbig natt, jag längtade hem!
Ja, så gick det till. Nu är det gjort!
Kram!
SvaraRadera