Det är nog nu jag ska varna känsliga läsare. Läs inte vidare. Jag märkte på en del miner igår att jag berättade för detaljerat vad som hände. Men det kändes bra för mig att berätta, och det tänker jag göra här också. Nu är ni varnade!
Vi hyrde en skrinda som vi körde regnkläder och kylväska på. När Oskar blev trött fick han åka. Han var långt ifrån den enda som åkte skrinda. Vi vet inte riktigt vad som hände, men han är ju nyfiken och lite pillrig, så antagligen skulle han känna på hjulet.
Håkan drog skrindan. Plötsligt tog det tvärstopp. Det var Oskars vänstra pekfinger som stoppade vagnen. Det blödde rejält och vi sprang runt som yra höns och visste inte vad vi skulle göra eller vart vi skulle ta vägen. Vi sprang till restaurangen vid björnarna och personalen där anropade någon som skulle komma och hjälpa oss. Vi gjorde ett försök att tvätta bort allt grus, men det gjorde för ont. Hela insidan av pekfingret var blodigt och sönderslitet, jag såg att det såg ut som ett djupt hål på ett ställe och en massa skinn var bortslitet.
Efter en kort stund som kändes som flera timmar kom en man åkande i ett sånt där djurparksfordon med en sjukvårdsväska. Han var dock inte sjukvårdare och ville inte försöka sig på att göra något åt fingret, utan tyckte att vi skulle åka till sjukhuset. Han erbjöd sig att skjutsa oss, vilket var väldigt snällt, det hade tagit mycket längre tid om vi skulle ha tagit oss genom parken till bilen. På det här viset fick Elvira se klart på djuren tillsammans med Håkan och Ingalill, även om de gick rätt fort till bilen och stämningen var rätt avslagen.
En gråtande och skrikande liten Oskar och jag fick skjuts till akuten. Där fick vi snabbt komma in på ett rum, Oskar fick panodil och en sjuksköterska skulle försöka tvätta fingret. Det gick inte. Oskar panikskrek i min famn och ropade Varför hjälper ni mig inte! många gånger. Det kändes nästan som om mitt hjärta skulle brista, jag kunde inte göra något för min lille plutt. Jag sjöng för honom, pratade med honom, klappade på honom, men han hade naturligtvis mycket ont och inget hjälpte. En läkare kom och tittade på fingret och sen fick vi gå till ortopedavdelningen på akuten (?). En sjuksköterska lindade ett bandage runt handen på Oskar och en praktikant kom med ett gosedjurslejon. Med ett lejon i famnen och såret utom synhåll gick det att lugna ner sig. All personal var jättegullig mot Oskar, pratade med honom på ett bra sätt och tog väl hand om honom.
Nu fick vi vänta en bra stund.
Vi träffade en läkare, som också försökte tvätta såret, men det gick inte så han bestämde att Oskar skulle sövas så att såret kunde rensas och sys ihop. Röntga skulle de också göra, för att se så att inget var brutet. Håkan kom med Oskars skinn och vi bestämde att han, Elvira och Ingalill skulle åka hem, eftersom operationen (läkarna kallade det det) tidigast kunde ske kl 18 eftersom Oskar hade ätit kl 12. För att sövas måste man ha varit fastande i minst 6 timmar.
Sedan väntade vi, Oskar och jag. Väntade. Röntgade. Väntade. Sen fick vi röntga igen, den här gången utan bandage, vilket fick Oskar att bli ledsen igen. Han skulle lägga det såriga fingret mot en platta... Men han fick mycket beröm och en fin penna. Sen väntade vi igen. Vi skulle få ett rum på barnavdelningen, men det visade sig att läkaren som undersökt fingret glömt att diktera vad han såg och vad som skulle göras, så vi var tvungna att träffa en annan läkare. Vi det här laget började Oskar vara hungrig, men han fick naturligtvis inte äta något.
Någon gång efter kl 17 fick vi komma upp på barnavdelningen. Vi fick ett rum med TV och det fanns ett litet lekrum. Oskar var vid gott mod och lekte, utom ibland då han kom på att han hade ont eller var hungrig. Vi läste ett antal böcker. Sen satte vi oss på rummet och tittade på Bolibompa.
När klockan var efter 19 var Oskar trött. Personalen sa att de inte visste om det skulle bli operation på kvällen eller dagen därpå, helikoptern hade visst kommit med patienter och det hade fullt upp. Vi bestämde att vi skulle bli kvar över natten oavsett när operationen blev av. Oskar bröt ihop när han fick veta att vi skulle sova kvar. Han ville hem till sin pappis. Men han fick en sjukhusskjorta och kände sig som en doktor. Strax före åtta somnade en ledsen och hungrig liten pojke.
Jag ville inte äta så länge Oskar inte fick äta, så när han hade somnat passade jag på. Jag hittade en bok att läsa också, så det gick ingen nöd på mig. Men det kändes lite ensamt. Och nu hann jag tänka också. Varför föreslog jag att vi skulle åka till Borås djurpark? Varför lät jag Oskar åka skrinda? Om inte...
Strax före kl 22, fällde jag ut sängen jag skulle sova på bredvid Oskar och gick för att leta efter tidningar jag kunde läsa, boken var utläst och det fanns inga fler bra. Precis då kom nattpersonalen och berättade att vi skulle till operation. Oskar fick lugnande medicin och sen fick han åka säng i hiss och kulvertar. Han hade ögonen öppna men sov nog nästan. Jag fick följa med in på operationssalen och vara med när de sövde honom. Sen fick jag sitta i nåt personalutrymme och vänta. Jag tittade på OS (löpning tror jag) och drack kaffe och åt choklad. Och oroade mig. Strax efter kl 23 kom läkaren som hade opererat och berättade att operationen hade gått bra. Han hade gjort rent såret. Det var djupt, på ett ställe gick det ner till senan, som dock var oskadd. Eftersom det var ett sår med ojämna kanter och en del hud var bortskrapad så hade det inte varit helt lätt att sy ihop det, men han trodde att det skulle bli helt bra igen. Vi ska lägga om det på vårdcentralen så de kan hålla koll på att det inte blir infekterat och när stygnen är borta ska han få träffa en arbetsterapeut, så att han rör på fingret ordentligt och det inte blir stelt.
Nu fick jag se min lille skruttunge igen. Han låg på post-op på IVA, med ett rör i munnen och slangar i armen. Sköterskan sa att vi skulle vänta tills han vaknade av sig själv. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå till, det är inte ofta Oskar vaknar av sig själv mitt i natten. Jag läste tråkiga tidningar och löste korsord och sudoku. Kl 01 sa sköterskan att vi skulle väcka honom. Det var inte helt lätt, men när hon efter en stund frågade om han ville ha glass nickade han försiktigt. Röd eller brun? frågade hon då. Röd, svarade Oskar högt och välartikulerat. Varför väckte ni mig nu, jag drömde så fint, mumlade han sedan.
Oskar åt glass och kissade. Sedan fick vi åka upp till avdelningen igen. Nu var han vaken och tyckte det var spännande att åka säng! På avdelningen fick han yoghurt, smörgås och juice. Sedan ville han inte alls sova, men jag lyckades övertala honom till slut. Strax efter kl 02 lyckades även jag somna.
När det började röra sig på avdelningen, före kl 06, vaknade jag. Oskar sov en god stund till, skönt för honom. När han vaknade hade han ont, men han fick Alvedon och mådde snart bättre. Att äta frukost i sängen var häftigt och lyxigt, tyckte han. Fast personalen hade beställt välling åt honom. Tur att det gick att lösa så han fick ägg, yoghurt och smörgås istället.
Strax före kl 11 kom Håkan och Elvira och hämtade oss. Vi skyndade oss hem, men gjorde ett snabbt stopp i Vårgårda på Mc Donalds. Jag tror vi var hemma ca 14.20. Klockan 14 började Viktoria och Niklas vigsel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar