En stor livsförändring

Förra sommaren kom jag till ett vägskäl. Vågen visade mer än någonsin, jag kände mig orkeslös och det värsta var att jag inte orkade/ville göra något åt det. Jag kan gå ner i vikt, det har jag visat många gånger, men jag går alltid upp igen och då ökar jag alltid på vikten lite ytterligare. Därför dök tanken på att göra något mer drastiskt upp. Jag började fundera på att göra en Gastric Bypass, för att verkligen få hjälp med viktnedgång och kunna få en bättre livskvalitet. Sen slog jag ifrån mig tanken, är jag verkligen så fet att det ska behövas och kan jag verkligen inte klara det här på egen hand? tänkte jag. Men nej, kom jag fram till, jag klarar inte det här på egen hand. Inte på lång sikt. 
Ett beslut växte fram och förra hösten tog jag kontakt med vårdcentralen. Jag pratade med dem lite förutsättningslöst om hjälp med viktnedgång och det de kunde erbjuda var samtalsgrupp eller GBP (Gastric Bypass). Jag bestämde mig snabbt för att det som kunde hjälpa mig var GBP och en remiss skickades. I januari fick jag komma på informationsmöte på Lindesbergs sjukhus och sedan var det bara att vänta. I maj fick jag träffa en läkare och vi bestämde tillsammans slutgiltigt att det skulle bli en GBP. Ett par veckor senare fick jag träffa dietist och narkosläkare, eftersom det inte skulle finnas personal på plats för att ha de träffarna under sommaren. Jag fick ingen operationstid, men en preliminär vecka för operation och ett datum då jag skulle börja äta shakes. 
På mötet med dietisten lärde jag känna några andra tjejer som skulle opereras ungefär samtidigt. Vi har sedan hållit kontakten med varandra, det är ett jättebra stöd, för det finns mycket frågor!

När vi åkte till Sälen i somras passade jag alltså på att njuta lite extra mycket av fikat från Vansbro konditori!

Och av Håkans goda ciabatta/lövbiff-hamburgare!



För den dagen som vi åkte vidare till Funäsdalen var det alltså dags att börja med shakes, sammanlagt 800 kcal/dygn. Att gå på promenad i värmen var inte särskilt behagligt med den lilla mängden mat i magen, jag blev yr och mådde inget vidare.



Det var förstås också en av orsakerna till att jag inte orkade upp på Mittåkläppen.



Jag fortsatte med min lågkaloridiet. Inte det roligaste när man har semester, sååå många gånger fick jag sitta och titta på när familjen åt en massa gott. Som här i Varberg, till exempel.



Eller när syrran och jag var till Dalhalla.



Eller nu senast på kräftskivan i lördags.



4 veckor och -9 kg senare var det slut på shake-perioden och dags för nästa steg!

Jag har ingen aning om vad du som läser detta tycker om det här. Jag tänker inte skämmas i alla fall. Mitt mål är att må bra och orka en massa saker och jag valde den här vägen för att nå det målet. De flesta jag har pratat med har varit positivt inställda till mitt beslut. Vissa har haft lite farhågor kring hur det kommer bli. Inte så konstigt, det vet ju inte jag heller. Men min förhoppning är att det ska bli bra!

En del människor anser att en operation är en "lätt väg" att ta, lite fusk. Jag kan till viss del förstå hur de tänker, men hittills har jag inte träffat nån som genomgått operationen som tycker att det är en lätt väg. Tvärtom får man kämpa mycket med maten, motionera mm, precis som man hade gjort utan operationen, men med en kropp som hjälper till och säger ifrån när man äter för mycket istället för en kropp som skriker efter mer onyttigheter. 
Det är även i fortsättningen upp till mig att sköta kost och motion och gör jag det inte kommer jag inte gå ner i vikt, eller så kommer jag gå upp det jag gått ner. Men jag kommer få lite hjälp på traven.

Följ mig gärna på resan, fler blogginlägg om den här veckan kommer!