Barnen hade så roligt! Vi hade stämt träff med Andjelin och hennes farmor i badhuset och Andjelins kusin följde också med. Tjejerna plaskade runt tillsammans. Elvira simmade en del också, dels tog hon sina första märken (doppingen och silvergrodan) och dels simmade hon tio meter i den grunda delen av den djupa bassängen, där hon inte bottnar. Hon har ju simmat på grunt vatten tidigare och hade kunnat ta de första märkena tidigare, men det här var nog första gången hon kände sig riktigt trygg med att simma där hon inte bottnar.
Oskars favorit var vattenrutschbanan! Han lär sig snart att simma om han bara får chansen. Han "hundsimmade" med huvudet under vattnet och kom ett par meter i taget. Totalt orädd och envis till tusen. Doppingen som Elvira tog hade han också klarat, konstaterade vi senare.
Elvira deppade när vi åkte hem (alltid svårt att skiljas från vänner) och Oskar somnade på vägen hem, han var helt slut.
Det är jag med. Jag hann simma 300 meter, gå tio gånger uppför de två spiraltrapporna till rutschkanans topp och i övrigt röra på mig mest hela tiden. Inte vad min kropp är van vid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar