Nationaldagsfirande i Porla

Sedan många år tillbaka firar vi, min släkt och min familj, nationaldagen i Porla. Porla är en gammal brunnsort. För länge sedan kallades den Pulle källa, pulle betydd på traktens dialekt porla eller porlande. Hit kom, enligt sägnen, munkarna och nunnorna från Ramundeboda och Riseberga kloster. Ännu längre tillbaka i tiden var källan en offerplats, sägs det. Ådern rinner nämligen norrut och skulle därför ha stor magisk kraft. I slutet av 1750-talet började källan besökas mer allmänt, mest av de som bodde i bygden. Sedan 1800-talets början är källans officiella namn Porla. En kemist analyserade Porlavattnet och kom fram till att den "utmärkte sig framför andra svenska vatten genom sin ovanligt ymniga halt af extraaviämne, jern, qvävgas och kolsyregas." Efter detta blev Porla källa alltmer i ropet.Överdirektör Gustaf Strömstedt vistades vid källan och återfick hälsan. Tacksam och fylld av övertygelse började han dränera kärr- och och mossmarker bygga vägar och hus. Den 3 mars 1810 fick allmänheten genom Inrikes tidningar veta att hälsobrunnen vid Porla nu var tillgänglig för välbehövande. Vid sekelskiftet nådde brunnsverksamheten vid Porla sin höjdpunkt. Minst tusen gäster kom varje år. Brunnskuren lämpade sig för dem som led av blodbristsjukdomar, kroniska mag- och nervlidanden, kvinnliga underlivssjukdomar och katarrala mag- och tarmsjukdomar. Vattnet gjorde också sin verkan vid njurinflammationer, gallsten, reumatiska sjukdomar och allmän svaghet. Många besökare hävdade att Porlavattnet var deras livselixir och som tur var fanns det att köpa på flaska över hela Sverige.
Tidigt på våren bokade gästerna sina rum. Det fanns tre klasser att välja mellan. Överklassen sov i fina sängar och umgicks i socitetssalongen ständigt uppassade av betjäningen. Allmogen hade sina egna lokaler och intog måltider på helt andra tider än sociteten.
I mitten av 1930-talet började antalet besökare minska och när stora badhuset brann ner 1939 ansåg brunnstidens sista ägare, Hasselfors bruk, att det var dags att stänga. (Källa: Hans Fredell, Örebro Museums tidskrift, Engelbrekt)
Än idag kan man dricka gott vatten från källan, både på plats och i Eden Springs vattenautomater, som finns på arbetsplatser runt om i landet.

Igår var vi alltså, traditionsenligt, i Porla. Några av de gamla vackra husen står kvar, även om vissa av dem inte är i så gott skick. Jag önskar att man kunde resa tillbaka i tiden och se hur det såg ut under dess storhetstid. Det har funnits ett museum där man har kunnat se kort och läsa om Porla brunns historia, men jag tror inte att det är öppet längre, tyvärr.
Här springer Oskar på gräsmattan vid den gamla paviljongen, där man fortfarande kan dricka vatten.
På nationaldagen brukar Laxå Blåsorkester spela, här marscherar de och hemvärnet till Emiliakapellet, där orkestern spelar, kyrkokören sjunger och hemvärnet gör parad för fanan.


Elvira och Lovisa låg/satt i solen och lyssnade.

Efteråt brukar vi köpa glass och sitta och lyssna på Blåsorkestern som spelar lite till, men i år fanns det varken glass eller fikaförsäljning. Besvikna barn och vuxna beslutade att nästa år ta med fikakorgar. I år fick det bli glass nere i centrum istället. Inte lika vackra omgivningar kanske!

Jag undrar vad Johan och Mathilda, som var med för första gången, tyckte om utflykten egentligen? Vi som har varit med några år har det ju som en mysig tradition med vissa vackra och vissa komiska inslag. Kanske är det svårt att ta till sig detta, min man har i alla fall slutat följa med. Och utan en trevlig glass/fikastund i den lummiga grönskan vid de vackra gamla husen så blir det ju inte riktigt samma sak... För mig blir det i alla fall inte riktigt sommar förrän vi har varit på nationaldagsfirande i Porla!

Dagens citat:

Största hindret mot att vara naturlig

är viljan att vara det.