Narnia

När jag var hemma och var sjuk några dagar, nån gång när jag gick på lågstadiet, så hade jag väldigt tråligt. Mamma lånade då de första böckerna i CS Lewis serie om Narnia åt mig. Jag förälskade mig i dem, en förälskelse som har bestått. Mamma fick åka och låna de övriga böckerna, och jag plöjde dem.
För er som inte vet handlar böckerna om barn som kommer till en annan värld, Narnia. Där upplever de olika äventyr. Lejonet Aslan har en central roll i berättelserna, han är en gudsgestalt.
Böckerna har jag läst många gånger, för mig själv och för mina syskonbarn, och jag väntar på att Elvira ska bli tillräckligt gammal. (Det borde hon vara snart, väl? Men nu läser vi Bröderna Lejonhjärta.)
Några år efter att jag läst böckerna första gången kom de som film, de visades på TV på jullovsmornarna ett år. Naturligtvis var jag tvungen att köpa filmerna. De var bra, med den tidens mått mätt, nu tycker man att både kostymer och teknik är gammeldags.
För några år sedan filmades Lejonet och häxan igen, under namnet The chronicles of Narnia: The Lion, the Witch and the Wardrobe. Som alltid så följer filmen inte boken helt, men åh, vad bra jag tycker att den är.



I vinter är det dags för film nummer tre, se trailern för The chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader

När Mathilda och jag började prata om den igår så kom Håkan på att han inte sett den andra filmen, The chronicles of Narnia: Prince Caspian. Eftersom Håkan inte ville titta på bröllops-konserten igår så lyckades han övertala oss till att se film nummer två. Den är också bra, även om de har varit tvungna att lägga till en hel del scener jämfört med boken, för att få till en fullång film. Den boken är egentligen ganska innehållslös, jämfört med de andra.

I slutet av filmen sjungs sången The Call av Regina Spektor, lyssna på den och se slutscenen här. Slutscenen är så sorglig, särskilt när man vet vad som händer sedan, och hur den sista boken slutar.

Läs böckerna också, boken är alltid bättre än filmen!

The Call, Regina Spektor

It started out as a feeling

Which then grew into a hope

Which then turned into a quiet thought

Which then turned into a quiet word

And then that word grew louder and louder

Til it was a battle cry

I´ll come back

When you call me

No need to say goodbye

Ps: Jag hann se slutet på konserten igår. Alldeles oavsett vad man tycker om monarkin så går det ju inte att komma ifrån att kungen och drottningen är föräldrar vars äldsta dotter ska gifta sig. Förstår att de blev rörda!