Det var jobbigt. Oskar och Elvira sprang uppför berget och tävlade om att vara först. Mathilda och jag hade svårt att orka lyfta fötterna stundtals. Men vi kom upp! 1212 m över havet, 394 m över platsen där vi startade och efter drygt 3 km vandring.
Uppe på toppen hittade vi en cache (surprise!) och åt lunch. Medan vi satt och åt kom en kvinna uppjoggande på berget, stannade till, tittade på utsikten och joggade ner igen... Efter att ha ätit vandrade vi ner igen. Det var myyycket lättare att gå ner, även om det kändes i knäna. Vi möte några kor på stigen och så började vi möta andra vandrare.
Sista biten ner fick jag hålla Oskar i handen och peppa honom rejält, det fanns inte mycket ork kvar i hans små ben. Men han gick hela vägen själv!
Väl nere svalkade vi fötterna i en iskall bäck. Vi gick på ett somrigt utedass vid den vackra fäboden, det är inte ofta man går på utedass nuförtiden.
När jag kommer hem ska jag leta rätt på kort från mitt förra besök vid Mittåkläppen, för 19 år sedan, så ska ni få se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar