Tips för nybörjare inför Tjejvasan

Jag och min syster Maria gjorde Tjejklassikern förra året. Inte vältränade. Inte unga. Nybörjare på skidor (åkte lite som barn). Jag tänkte att det måste finas fler som vi, som vill ha tips, så här har jag skrivit ner några av de saker jag såhär ett år senare kommer på. Fråga gärna om det är något mer du vill veta!

Träning: Jag stod på skidorna för första gången den 28 december, hemma i trädgården. Bara för att testa om jag över huvud taget kunde stå på skidorna. Gång nummer två blev på fotbollsplanen på skolan! Sen blev vi mer seriösa allt eftersom det kom mer snö, syrran och jag tränade tillsammans första gången 3 januari, i konstsnöspår. Ungefär 6, 5 km blev det då. Sen kom det snö så de kunde göra spår i elljusspåret här hemma, vi åkte ca 5 km, ca 1 mil, ca 7 km, ca 5 km, ca 6 km och ca 15 km under januari. Sedan försvann snön här hemma. Vi åkte 11 km i Sälen i början av februari, det gick sådär. Sedan blev det inget förrän onsdag och torsdag innan Tjejvasan, då det blev 3 km vardera dag. Inte jättemycket träning, men tillräckligt för att känna att jag skulle klara av det.
Vi gick också stavgång samt tränade armmusklerna på olika sätt.

Backar: Man FÅR gå nerför backarna! Detta var vårt största bekymmer, vi tyckte (tycker) nedförsbackar var jätteläskiga men vi visste inte riktigt om det var ok att gå. Till slut fick vi fram information om att det var ok, då kändes det lite bättre. Men träna på att åka backar, det blir mindre läskigt för varje gång. Vi åkte när spåren såg fina ut i och efter backarna, men i de värsta backarna där spåren var sönderplogade gick vi. Tänk bara på att bära skidor och stavar lodrätt, så ingen som kommer och åker i spåret bredvid får dem i ögonen.

Utrustning: Skidor, stavar och pjäxor förstås. Vi köpte också skidbyxor (vindtäta på framsidan), gröna tunna mössor samt bälte med löstagbar vattenflaska och plats för diverse annat. Jag köpte ullkalsonger också. I övrigt körde jag på underställ, tunnare tröja samt min tunna löparjacka. Vi hade sol och några minusgrader, det här var lagom mycket kläder till det. Jag köpte glasögon som jag inte använde.

Vallning: Köp vallningsfria skidor, det har jag gjort nu! Men när vi tränade inför Tjejvasan körde jag med tejp. Dagen innan lämnade vi in dem för vallning. Det hade vi beställt i förväg. Vi blev förvånade och lätt panikslagna när vi då fick veta att vi skulle kunna hämta ut skidorna på lördagsmorgonen efter 7. Vår buss skulle nämligen gå från Sälen klockan 7. Valla-killen var så snäll att vi fick hans telefonnummer så vi kunde få veta när de var klara. Sent på fredagskvällen kunde vi åka ner till byn och hämta dem. Tur! Men kolla upp sånt innan om du inte kan valla själv/har snälla kompisar eller släktingar som kan valla.

Transport: Vi bodde i syrrans stuga i Tandådalen, Sälen, så vi hade bokat buss från Sälen. Jag rekommenderar att boka buss, det är smala vägar och mycket trafik så att bli skjutsad i egen bil verkar onödigt. Till Sälen fick vi ta bilen från Tandådalen, tidigt på morgonen. Det går att åka buss tillbaka också, men eftersom vi hade hejaklack på plats som skjutsade hem oss så behövde vi inte det.

Mat och dryck: Mat och dryck serveras ju på ett par ställen längs spåret. Åker man snabbt klarar man sig antagligen på det. Det räknade inte vi med att göra, utan vi hade med oss vatten, salta $, nötkräm och sesamkakor. Och Ipren och Alvedon. Jag ville inte riskera att få fart på magen med hjälp av kaffe, så jag hade med mig koffeintabletter som jag tog, för att slippa få kaffehuvudvärk. Det sägs att man ska testa den energidryck som serveras i förväg så att man vet att man inte blir lös i magen av den, kan vara jobbigt. Vi skippade energidryck helt. Jag kan längta efter de släta bullarna och blåbärssoppan ibland...

Starten: Vi kom i god tid, eftersom vi åkte buss och fick ta en tidig buss för att komma i tid. Vi besökte bajamajorna, det fanns många och även om det var kö gick det fort, vi kikade runt på området, såg eliten starta, åt lite frukost, la in väskan med ombyte, skor, jackor och duschgrejer i den därtill avsedda lastbilen (och beundrade logistiken!). Sedan väntade vi på att det skulle bli dags att gå in i startfållan. Där höll vi oss onödigt mycket till höger, precis som alla andra. Det här med höger och vänster kan man vänta med tills efter starten, det är massor med spår som sedan går ihop till sex spår, tror jag. Vi krånglade av oss termobyxorna och några minuter före start tog vi av oss jackorna och la i påsarna, som vi knöt ihop och la vid kanten. Skidorna på, sen var vi startklara. Ja, Runkeeper satte vi igång också, förstås!

Trängsel: Vi hade hört alla möjliga historier, t ex att det är bra med glasögon så man inte får ögonen utpetade vid starten. Det gick bra utan glasögon, som tur var för mig som har svårt att ha dem på mig. Över huvud taget hade vi inga bekymmer med trängsel. Visst var det mycket folk, men håller man sig till höger om man kör långsamt och vänster om man kör snabbt så verkar det ordna sig. Vi låg ofta i andra spåret från höger, det tempot passade oss. Mat och dryck fick vi utan bekymmer.

Mål och målbild: Vårt enda mål var att klara av det. Att komma i mål. Vi är inte vältränade och hade inga ambitioner att klara någon viss tid. Men vi hade målbilden klar för oss som en inre bild, såg framför oss hur vi sida vid sida korsade mållinjen. "I fäders spår för framtids segrar." Den bilden plockade vi fram när det kändes motigt. Och så blev det! Vilken känsla!