Sen är väl vitsen att man ska ge varandra presenter av det materialet, men det har vi inte följt. I år hade det ju dock varit lätt!
Igår åkte vi alltså på en liten utflykt tillsammans, Håkan och jag. Utsikten från Kinnekulle är fantastisk, särskilt när solen skiner så underbart som igår. Livet kändes otroligt bra när vi satt tillsammans och åt lunch-baguetter i solen vid en vitsippeäng på toppen av Kinnekulle med utsikt över Vänern och Läckö slott, jag och min älskade!
Lite senare hamnade vi vid ruinerna av en gård. (Enligt Guillou Arns föräldrahem.) Jag tänkte göra som stigen visade att många andra hade gjort, hoppa upp i en glugg i väggen och se om jag kunde bilda mig en uppfattning om hur det hade sett ut inuti. Upp kom jag, men ner kom jag desto snabbare. När jag precis hade kommit upp skrek Håkan nämligen till (något i stil med Du, du, du, ner), varpå jag inbillade mig att jag stod i eller hade huvudet i ett ormbo eller getingbo eller liknande, så jag hoppade hastigt baklänges ner från den ca 1 meter höga muren och lyckades göra illa mig i höften, axeln och handen. Det visade sig att Håkan hade sett två ormar på golvet i rummet innanför muren. Läget var alltså inte så akut som han hade förmedlat till mig, men jag hoppade och studsade fort genom gräset bort till vägen, övertygad om att samtliga Västergötlands ormar var på väg att omringa mig... Pulsen var hög kan jag lova!
Den soliga kvällen tillbringade vi hemma med barnen och Jossan och Filip. Vi grillade - åh, vad gott det var. Elvira är en hjälpsam storasyster, hon hjälpte Oskar att gunga och åka trehjuling! Vi höll på att aldrig få barnen i säng, Oskar sprang ute långt efter läggdags och ropade Neej! när jag sa att han skulle gå och sova. Det är härligt med ljusa kvällar!
Dagens citat:
Joggarna springer efter något
som andra inte saknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar