När jag var åtta år gammal fick jag en svåger. Han blev som en storebror, en sådan där retsam, rolig och ibland lite småjobbig bror. En som man kunde skoja med och som man kunde prata om allvarliga saker med. En som lärde mig åka slalom. Och hjälpte mina barn när de skulle lära sig åka slalom. En som lärde mig det mesta jag kan om att snickra och renovera (tillsammans med syrran). En som bakade goda jordgubbstårtor. En som gav ordet osocial ett ansikte - men som ändå tyckte det var ganska kul att umgås med oss emellanåt. En som min ungefär lika osociala man tyckte det var roligt att umgås med. En som trots att han var trött och sjuk försökte övertala mig att köpa en stuga i Sälen, eftersom det var en bra investering. En mycket bra svåger/storebror!
Här tog Kenneth med sig mina barn på en skotertur!
Här gled han in mellan barnen och sabbade min fina bild, likt fågeln i Kalle Anka på julafton!
Här har Kenneth lärt Oskar att plocka blåbär med bärplockare.
Beklagar din svågers sjukdom och bortgång. Tur att ni har varandra i din familj.
SvaraRadera