Augusti

Kvällsfrid

 

Nu nalkas kvällen stilla

och ljuvligt aftonsval

och bjuder vilans drömört

vid bädd och förstusval;

från hagarna en skälla

ger melodi och röst

åt kvällens vemodslängtan,

som trår ur jordens bröst.

 

Med doft av hö och blomster

ett vinddrag svävar ut

och smeker genom dungen

en viskande minut;

så blir det åter stilla

kring sjö och vida land,

allmedan aftonglansen

förbleknar efter hand.

 

Du veka sommarskymnig,

när dagens larm förgått

och mödans grälla linjer

förbytts i dunkelblått,

då smyger du så varligt

ur skogens närmsta bryn

och tänder svala stjärnor

i rymden över byn.

 

Hur ljuvt att då i stillhet

få möta nattens ro

och känna själen smekas

på nytt av hopp och tro;

en stund av ensam vaka

vid lyktad arbetsdag

gör sikten fri och öppen

in mot vårt eget jag!

Pälle Näver