Nu när jag har opererat foten och har lite svårt att röra mig några längre sträckor så kan jag inte göra allt jag brukar göra i vanliga fall. Jag kan inte jobba, men som tur var så fick vi tag på en mycket bra vikarie, som jag har jobbat ihop med tidigare. Jag kan inte göra många av de saker jag brukar göra i hushållet och med barnen, men som tur är så har jag världens bästa man - även om jag förstår att han tycker det är lite jobbigt nu. Jag kan inte skjutsa/gå med barnen till och från skolan/förskolan, men som tur är har jag en fantastisk mamma och en fantastisk svärmor som hjälper mig med det. Jag kan inte stå och laga lunch till mig själv, men som tur är finns det mat att värma i mikron. Vilken tur jag har!
Hur är det då med foten? Jag har skurit ner på de starka värktabletterna, nu klarar jag mig oftast bra på Alvedon. Jag har försökt att gå lite på den opererade foten, jag får gå på hälen men det är lite svårt och gör lite ont, så jag tar bara några steg i taget än så länge. Livet kommer bli så mycket lättare när jag kan stå på båda benen, jag får så ont i höften när jag försöker stå någon längre stund på ett ben. Nästa vecka ska jag in till sjukhuset och ta bort stygnen.
Här kommer en bild från igår kväll, Oskar låg i mitt knä och gosade och Elvira gjorde frisyrer i mitt hår. Mina fina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar