Igår opererade jag min vänstra fot. Jag trodde att det skulle bli ungefär som förra gången, men det blev det inte. Då blev jag så bedövad i foten att jag inte kände ett dugg förrän på natten. Den här gången gjordes ett försök att bedöva foten, jag blev bedövad men inte vid knölen/tån där jag behövde bedövas. Efter ett tag gjordes ett nytt försök (spruta under foten är inget vidare), men jag hade fortfarande känsel på en del ställen. Då var jag klar för operation och blev livrädd för att det skulle göra ont. Sköterskan gav mig en spruta med något lugnande eller smärtstillande, sen vaknade jag när operationen var klar. Skönt att slippa höra när de sågade! Nackdelen var att så fort jag kom till uppvaket började jag få ont i foten. Som tur var fick jag snabbt verkande smärtlindring,vilket gjorde mig trött och yr men tog bort smärtan. Personalen var toppen, mycket hjälpsamma och omtänksamma!Framåt kvällen fick jag ta en taxi hem. Jag trodde aldrig resan skulle ta slut, trots att den vänliga taxichauffören ordnade så jag kunde sitta med foten i högläge. Mådde illa gjorde jag också.
Natten har varit sådär, jag har vaknat rätt ofta men kunnat somna om. Vid femtiden var det kört, då fick jag så vansinnigt ont. Tabletterna hjälper väldigt lite, tyvärr. Jag har insett att även om jag var inställd på att det skulle göra ont så har jag lyckats förtränga hur ont det gör... Ungefär som det där med att föda barn, ni vet. Tur är väl det, annars hade jag nog aldrig fått den här foten opererad.
Vilken tur att jag bara har två fötter!!!
Hujedamig, jag har hallux valgus, mest på ena foten. Inte sådär jättemycket men en knöl och det gör ofta ont efter man gått mycket och sådär, smal skor får man inte på sig, ja du vet säkert :9 Funderar på om jag vågar operera, är det värt det? Verkar göra så himla ont.
SvaraRadera