Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Nu är vi hemkomna från Sälen.

Vi åkte dit i söndags. Resan upp gick bra. Vi stannade och åt matsäck vid Långbans gruvby. Oskar ville inte sova i bilen, han påbörjade sin förmiddagssömn kl 13.05 och sov ca 40 minuter, jag som trodde han skulle somna när vi åkte vid tio och sova ett par timmar... Men han var glad och nöjd den största delen av tiden. Vi kom upp till Tandådalen, solen sken, allt var precis som det ska. Fikade, gick en promenad med Oskar, köpte liftkort och sen ville Elvira ut i backen. Hon åkte med morbror Kenneth en del, men åkte lite på egen hand i slutet av backen. Vi gick in, åt köttfärssås och hade sedan en trevlig kväll, ungdomarna spelade spel och Oskar somnade snällt i den lånade resesängen.

På måndagen var det också strålande solsken. Elvira och jag gick ut på morgonen och hon åkte lite slalom, men det var hårt i backen så hon tröttnade rätt snart och ville leka med pappa istället. Jag ägnade förmiddagen åt att hjälpa Mathilda ner för en barnbacke samt familjebacken. Först trodde jag att hon inte skulle komma ner alls, men mot slutet gick det riktigt bra, hon lärde sig svänga och ploga och kunde nästan ställa sig upp själv när hon ramlat! Tror hon tyckte det var lite kul. På eftermiddagen åkte vi till Hundfjället. Vi åkte stolliften upp och sen tog sig Elvira ner för familjebacken (grön och blå) helt själv, jag hade visserligen sele på men "tyglarna" var inte spända. Hon lärde sig hur man plogar, och mot slutet av backen kunde hon svänga åt båda hållen. När vi kom ner var vi helt slut, både Elvira och jag. Syrran var också med och hjälpte till med peppningen. Vi åkte och fikade. Det var kvällsskidåkning, så syrran och jag tänkte åka lite medan Håkan tog med barnen till affären. Vi åkte upp med stolliften och tänkte ta oss till ravinbackarna, men ångrade oss när vi kommit ner och såg hur "glassig" snön såg ut. Vi tänkte ta liften upp på toppen igen, men alla ankarliftar var stängda, så enda sättet att komma ner var att ploga genom Trollskogen... Sen tog vi släpan bort till Tandådalen och insåg att alla liftar var stängda så vi fick gå upp till lägenheten. Jobbigt!

Tisdag - ännu en dag med strålande sol! Jag åkte lite med Kalle och Lovisa på förmiddagen, det var roligt! Sen åkte jag och Elvira lite i barnbacken, det gick jättebra för henne! På eftermiddagen åkte vi till Hundfjället igen. Elvira, jag, syrran och Sofi åkte i Trollskogen. (Mathilda låg hemma och mådde illa.) Elvira tyckte det var jättekul och hon åkte jättebra! Vi skulle ha ätit tacos ihop med syrrans familj, men de fegisarna vågade inte, trots att det var rätt uppenbart att Mathilda inte var magsjuk, hon var nämligen pigg och glad när vi kom hem och åt tacos utan bekymmer.

På onsdagen var vädret mulet och det snöade lite. Vi hade inte jättebråttom ut i backarna. Elvira, syrran och jag tog oss ner för familjebacken ett par gånger. Sen åkte vi bort till barnområdet där Elvira åkte knapplift alldeles själv! Syrran mutade henne med att hon skulle få en liten grej om hon testade, och då vågade hon försöka. Fjärde gången kunde hon släppa liften själv också.

Vi åkte som vanligt över till Hundfjället på eftermiddagen. Håkan och Oskar stannade hemma, vädret var inget vidare. Maria, Elvira och jag åkte upp med stolliften. Snön piskade så det gjorde ont i ansiktet och jag skämtade om att vi borde sätta oss i toppstugan och fika istället för att åka slalom. Önskar att vi hade gjort det. Men vi skulle ju till Trollskogen. Det var lite isigt i backen, men Elvira brände på, ville inte åka sakta. Vi var nästan framme vid Trollskogen. Jag tänkte just föreslå att hon skulle åka mellan mina ben sista biten, när hon satte fart neråt och sen gjorde en jättevurpa. Hon skrek, det är inget ovanligt när hon ramlar, men hon slutade inte och ville absolut inte stå på benet.

X marks the spot.

Det blev skoter ner till sjukstugan där de konstaterade att hon hade ont på en punkt på benet. Vi fick instruktioner om att åka hem och se om smärtan gav sig, annars skulle vi åka ner till läkarstationen i Sälen. Vi åkte hem, Elvira längtade hem till sin "pappis", men vi insåg ganska snart att vi fick åka till Sälen. De röntgade snabbt benet och såg att det var av, en spiralfraktur. Hon fick gips på benet och sen fick vi åka hem igen med vår ledsna lilla tjej...

Gårdagen ägnade vi åt att packa, städa och åka hem. Det regnade, så ingen hade någon lust att åka skidor. Resan hem gick bra och när vi kom hem var det solig vår, med krokusar i trädgården.

Elvira mår rätt bra, hon har lite ont och med jämna mellanrum gråter hon och säger att det är "tråkigt att ha bandage", men däremellan är hon som vanligt, bara lite stillsammare. Hoppas att hon vågar börja röra på sig lite snart.

Jag har dåligt samvete, önskar att vi inte hade åkt skidor när det var dåligt väder, att jag hade tvingat henne att sakta farten, att jag hade åkt med henne mellan benen som jag tänkte eller kanske att vi hade fikat i toppstugan istället för att åka... Hoppas hon inte blir rädd för att åka slalom.

Dagens citat:

När olyckan är ute, är det bäst att vara inne.

Norskt ordspråk