Loppis och Rockebro källa

Råd från 1177:

Jag försöker. För det blir övermäktigt att känna sorg hela tiden. Även om den förstås är med mig hela tiden. Därför åkte syrran och jag på loppis i lördags. Och åt indiskt till lunch. 

Eftermiddagsfika på Biltema blev det också. 

På kvällen firade vi räkmackans dag, Håkan, Oskar, Maria och jag. Oskar hoppade för övrigt in och tog extrapass på Burger King både lördag och söndag. Hoppas han känner sina begränsningar. 

Gosade med Miraz framför Dobidoo. 

På söndagen åkte Håkan och jag till skogs och vandrade en kort sväng. 

Vi gick runt vid Rockebro källa. 

Det jobbiga är att alla platser är så fulla av minnen. Här har vi varit med en liten Elvira. 

Lillfamiljen!

Vi har varit där med båda barnen också förstås, när Elvira var lite större. 

Fina minnen som jag är glad för men ändå blir väldigt ledsen över. Så många ”Aldrig mer”. Överallt. 

Livet kommer aldrig mer kännas riktigt bra, tror jag. 

Fem veckor

Jag måste komma på bättre rubriker. Om inte annat så för att det blir så sorgligt att tänka på att det redan har gått så lång tid. Fem veckor sedan vi var en lycklig familj. Jag fasar för att det snart kommer vara två månader, 6 månader, 1 år, 8 år…

Jag tycker inte om livet utan vår Elvira. 

Helgen efter begravningen var vi vansinnigt trötta, nästan avtrubbade. Gäspade och gäspade och orkade ingenting. Oskar jobbade, jag har nog aldrig sett honom så trött som när han slutade jobbet på söndagen. 

Vi fick besök av Håkans barn och barnbarn på lördagskvällen. Penny och Roxanna hade varit vid graven innan och tittat på alla blommor. 

Oskar var populär! 

Härligt att ha alla bonusbarnbarn hemma!

På söndagen fikade Maria och jag hos mamma. 

Jag tog årets ”skolkort” på Oskar. 

Vi skjutsade hem Mathilda till Örebro och passade på att köpa lyktor på Blomsterlandet. 

I måndags var jag till Örebro och tatuerade mig. Det är ett E från Elviras namnteckning och ett hjärta som hon brukade göra. 

Jag gick förbi slottet och tänkte på att för ca fyra månader sedan var vi där och tog kort på Elvira och Ebbe och alla vänner. En så lycklig stund. Nu finns hon inte mer. 

Jag gick längs Svartån och såg allt det vackra och grät och grät och grät. 

Det blev en blåbärspaj i Wadköping i all ensamhet. 

Sen mötte jag upp syrran vid hennes jobb och vi åt falafelrulle. 

Innan vi gick på körövning. Jag träffade Camilla, det var längesedan!

På tisdagen var vi hos Ingalill och fikade. Sedan valde vi gravsten på ett stenhuggeri. 

På onsdagen gick Ingmarie och jag en promenad. Först stannade vi till vid kyrkogården och tittade på blommorna som fortfarande var fina!

Jag har fått så fina teckningar av mina elever. Elvira hade varit så rörd över vissa. Hon tyckte så mycket om mina elever. 

Maria kom på eftermiddagen och vi röjde lite på övervåningen, flyttade en bokhylla och rensade undan lite böcker mm 

Oskar och jag åkte till kyrkogården och tände ljus. 

På torsdagen jobbade jag på vår gruppexamination på förmiddagen. Jag var så trött och ledsen sen. Efter att ha slängt lite skräp på återvinningen åkte jag och satte mig vid en sjö och tittade på vattnet och lyssnade på Taylor Swift och Coldplay. Och grät. 

Idag har jag fikat hos syrran, sen handlade vi med mamma, eller snarare styrde Maria upp handlandet och jag hjälpte till med att bära. 

Ett besök på kyrkogården blev det också. Nu sjunger blommorna på sista versen. Jag pluggade lite och sorterade böcker lite. Jag behöver rätt utgåva av Regnbågens dal. 

Syrran kom hit och åt Wallenbergare och såg på Stugfixarna Norge. Oskar jobbade, men kom hem och åt efterrätt med oss innan han drog iväg ut med kompisarna. 

Nu har han äntligen kommit hem så nu är det läggdags för mig. 

Begravning

I fredags var det dags för begravning. Den blev som vi hade tänkt oss. Sorglig men fin. Jag tror Elvira hade gillat låtval, bildspel mm. 

Många av Elviras vänner var där. Från förskolan, grundskolan, gymnasiet och universitetet. Så fint att de kom. 

I början spelade vi Bigger Than the Whole Sky med Taylor Swift. 

Miranda sjöng Ser du månen där du är ikväll? (Thomas Stenström) och A Sky Full of Stars (Coldplay).  Så fint!

Tillsammans sjöng vi På dig min Gud förtröstan jag och Du omsluter mig på alla sidor. Pastor Göran talade så fint om Elvira och om stjärnor som lyser när det är som mörkast. 

Till avskedet spelade vi Dumbledore’s Farewell och till avslutning The Call (Regina Spektor) från Narnia. 

Sedan var det dags för minnesstund i församlingsvåningen. Vi åt smörgåstårta, kärleksmums och kladdkaka, sånt som Elvira hade gillat. 

Jag höll tal, och syrran, Martina, Lovisa, Ida, Mathilda och Elin och Celine. Många fina ord! Tyvärr fick vi inte med alla på bild. 

Lite senare på eftermiddagen åkte vi till hennes gravplats och tittade på blommorna. 

Vi åkte dit på kvällen också och tände ljus. 

Mathilda och Jossan var hemma hos oss och vi åt rester av smörgåstårtan till kvällsmat. Vi var så sjukt trötta. 

Skönt att det är över. 

Fyra veckor

Fyra veckor har gått. Hur är det möjligt?

Lördag 

Oskar och jag hämtade Mathilda i stan. Köpte ram på Dollarstore. 

Annars slöade vi, tittade på Love Actually mm. 

Söndag

Håkan och jag gick en sväng i skogen och plockade kantareller. 

Håkan hittade mer än vad jag gjorde. 

Jossan, Anders och tjejerna kom och firade Ingalill. Vi åt rotmos, i alla fall en del av oss. 

Måndag

På förmiddagen fixade jag med bilder till bildspelet på begravningen. Sen gick Ingmarie och jag en sväng och plockade strån att ha till dekoration. Greta och Ida kom och fikade en stund. Sen åkte jag till Örebro och åt med syrran och var på körövning. 

Tisdag

En riktigt vidrig dag. Alla jobbade och inget gick bra för mig. Lyckades ändå baks kladdkakor till begravningen, men fy, vad dåligt jag mådde. 

Onsdag

Håkan var hemma. Vi köpte dryck till begravningen i Kumla. På eftermiddagen plockade vi strån och kantareller. 

Torsdag

Mathilda och Maria kom och eftermiddagsfikade, sen åkte vi till kyrkan och gjorde fint. 

Josefin kom. Göran kom och vi gick igenom det sista inför begravningen. Vinår kokkorv med bröd. Fördrev kvällen med standup. Och väntade och väntade, liksom vi gjort rätt länge nu, på att begravningen skulle vara över. En väldig anspänning. Ingen av oss har sovit bra på länge.