Cyklingen gick bra, alla orkade hela vägen och det blev bara två pauser. Den första pausen tog vi vid en källa, där vi passade på att dricka lite vatten.
Solen sken på oss, det var perfekt cykelväder. Inte för varmt, inte för kallt!
Paus nummer två togs traditionsenligt vid den gamla enen. Det är flera år sedan den dog, nu är den bara ris. Träet luktar dock fortfarande ganska gott, tyckte vi!
Framme i paradiset! Nästan overkligt vackert!
Fika! Birgitta P hade bakat rabarberpaj som gick åt som smör i solsken och Irenes björnbärsgrottor försvann också kvickt från fatet.
Grodan som bodde vid bäcken försvann tyvärr när bäcken grävdes ur, men nu har en ny groda flyttat dit!
En ny tvättlina satte vi upp vid badplatsen, nu hänger klädnyporna där och väntar på blöta badkläder och handdukar.
Elvira hittade en riktig groda!
Bortsett från en brännskada (Oskar, grillen) och lite utslag (Elvira, brännässlor) så blev det en lyckad utflykt! Det märks att jag har tränat en del, jag har nästan inte alls ont i benen och hade utan vidare kunnat tänka mig att cykla hem, om någon mer hade hängt på. Ont i rumpan har jag heller nästan inte alls!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar