Så igår var det dags. Elvira var två och ett halvt när vi skaffade Lisa och de två har under perioder varit väldigt nära varandra, så ni förstår att det blev en jobbig kväll, särskilt för Elvira.
Hon blev förstås ordentligt fotograferad/filmad!
Jag skulle ta kort , hon satt så fint men när jag böjde mig ner kom hon fram till mig istället, och ville kela.
Jag tog naturligtvis kort på Elvira och Lisa.
En och en halv timme innan vi skulle åka till veterinären var hon borta. Vi letade och letade. Hon dök upp till slut, när Håkan började banka på skärbrädan med köttklubban!
Elvira och jag åkte iväg med henne. Hon jamade och var orolig. Bara en fick följa med henne in, så Elvira väntade i bilen. Hon fick en lugnande spruta , jag fick gå ut och vänta och sedan fick jag hämta henne efteråt.
Vi åkte hem och begravde henne.
En liten minnesbild av en fin katt!
Och ja, Håkan som mycket bestämt sagt att vi inte ska ha fler katter föll till föga när han såg sin ledsna dotter och lovade att vi skulle hålla utkik efter en kattunge. Så vi får väl se i slutet av sommaren!
Usch, det är alltid så sorgligt när ett älskat husdjur och familjemedlem dör. Även om man vet att den dagen kommer så är det så tungt <3
SvaraRaderaSåå tråkigt; jag lider med er och Elvira speciellt <3. Och bra att hon lyckades övertala pappa om en ny familjemedlem; livet är så tomt utan djur...
SvaraRadera