När vi gick här i somras var utsikten otroligt vacker. Nu såg vi mest bara dimma.
Oskar gav upp innan vi hade börjat nästan och jag fick prata och tjata fram honom stora delar av vägen. Här tar den asfalterade stigen slut. När vi gick här i somras såg vi en liten sjö här, och bortom den Flatfjället. Nu var det vitt!
Ledmarkeringen var hög här!
Framme, men vi såg knappt Östfjällsstugan.
Jag såg knappt att denna sjö var en sjö. Vi måste gå hit nån gång när solen skiner så jag får se hur det ser ut egentligen. Vi hittade en cache och barnen fikade lite inne i stugan, där det var varmt och skönt tack vare en kamin som det eldades i.
På väg tillbaka såg vi faktiskt lite av sjön där asfalten tar slut/börjar. En halv minut efter att jag tagit kortet syntes den inte igen.
Håkan och Elvira gick i förväg.
Lite blöta, men glada ändå
Plötsligt började dimman lätta!
Och strax såg vi fjällen omkring oss. Efter det har vi haft bra väder i stort sett hela dagen.
8,3 km gick vi, sen blev det välförtjänt vila i lägenheten. Håkan och jag tog bilen och cachade lite, sen åkte vi alla och handlade.
Håkan och jag tog en promenad upp på toppen av Tandådalen, eller hur man nu ska säga.
De är inte riktigt klara med den nya stolsliften.
Vi tog familjebacken ner. Det kändes mycket brantare än det gör när man åker skidor. Jag har rejält ont i knäna...
Mina vandringskängor har rört på sig en hel del i dag!
Vi kom ner, och sen har vi ätit pasta Carbonara, på barnens önskemål.
En lite kvällspromenad till blev det med Håkan och Oskar, men inte en lång. Jag tror vi kommer sova gott inatt. Nu tittar vi på Spring, sen är det läggdags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar