Fotelände och cykling

I fredags när jag gick hem från jobbet tänkte jag nästan ringa vårdcentralen och be dem amputera foten eller avliva mig. Fy, vad tråkigt det är att inte kunna gå normalt. Jag har gjort mina övningar enligt order, men det har inte hjälpt. I lördags morse vaknade jag och var inte stel i foten så jag knappt kan gå för första gången sen början på februari, förutom när jag ätit tabletter. Härligt! Om det beror på träning eller på att Håkan masserade mig vet jag inte. Sen har det gått lite upp och ner med fotvärken (som eg är ryggvärk), jag hoppas att det händer något mer positivt snart.
Idag blev det i alla fall en cykelrunda på nästan en mil, vilket i teorin känns bra men i praktiken innebär träningsvärk.
Ja, men det här var väl ett härligt, positivt inlägg?! Återkommer nån dag när jag är på bättre humör!