Att undvika akuten

I måndags lunch fick jag plötsligt väldigt ont i magen, på ett för mig nytt sätt. Som GBP-opererad börjar jag genast fundera på vad det är och om det har med operationen att göra. Tarmvred är väl det jag är mest rädd för. 

Jag klarade mig igenom mina sista lektioner (sittandes!) och sen gick jag hem. Det gav sig inte och det blev värre när jag åt och drack, så tillslut ringde jag  syrran och därefter vårdcentralen. Vårdcentralen frågade inte så mycket utan tyckte att jag skulle åka till akuten. Vi har några mil dit och jag var inte jättesugen på att sitta och vänta på akuten i flera timmar, så jag ringde 1177 för en second opinion. De ställde en massa frågor och sa tillslut att jag kunde avvakta, men att jag skulle åka in om det blev värre eller inte gav sig. Jag valde att lyssna på dem. 

Klockan 18 slutade det, lika tvärt som det kom. Konstigt, men skönt att det gav sig! Bjuder på en bild på mig i soffan, jag ser så munter ut. 

Igår ringde min mobil under musiklektionen, först en kollega från skolan där mina barn går (svarade inte), sen ett kommunnummer. Det var Oskars lärare, han hade ramlat av en kompisgunga från högsta läget och landat på ryggen. De tänkte först ringa ambulans, men han kunde med stor möda gå själv till personalrummet, så de ringde mig. Jag åkte dit och fick order av skolsköterskan att ta med honom till vårdcentralen. Där fick vi komma in direkt, de funderade på om de skulle skicka oss vidare på en gång men bestämde sig för att avvakta. En läkare undersökte mjälte och lever  och så fick han lämna urinprov för njurarnas skull, men hon trodde att det bara var musklerna som gjorde ont och skickade hem oss med order om att övervaka honom och komma in på en gång om det blev värre. 

Vi slapp akuten även igår!

Men han har ont och är medtagen och mörbultad, kraken...

Avslutar med en bild från i går kväll. Vilka färger!