Igår tog vi farväl av min svåger, min älskade systers älskade man, mina fina syskonbarns underbara pappa. Drygt två veckor har gått sedan han dog och igår var det begravning.
Min fina Elvira, redo för begravningen.
Oskar på golvet med skjorta och slips.
Det var en sorglig men ljus och fin begravning. Jag tror att den blev som Kenneth hade velat ha den.
Mycket släkt och vänner var där för att ta farväl.
Minnesstunden var också fin, många hade mycket gott att säga om Kenneth.
Oskar tyckte dock det blev lite långtråkigt. Barnen skötte sig mycket bra hela dagen.
Det är fortfarande svårt att ta in, att det faktiskt hänt. Jag hittar inte rätt ord att uttrycka mig med, så jag avslutar med ett citat från en av sångerna som sjöngs på begravningen:
Jag har en tro som ger mig tröst och styrka,
att vi ska ses igen, när tiden tagit slut.
Trots att skiljas var så svårt
så vet jag att du lever i ett ljus
i det hemmet som vi kallar Faderns Hus
Vad otroligt sorgligt att säga adjö till en kär, kär familjemedlem. Skönt att ni alla kan stötta varandra i sorgen.
SvaraRadera