De flesta har väl uppmärksammat att vi nu passerat 100-årsdagen av Titanics undergång. Historierna om Titanic har intresserat många under årens lopp, även mig. Första gången jag hörde talas om Titanic tror jag var på ett tältmöte en midsommarhelg, Viktor Klimenko sjöng och pratade. Bland annat sjöng han Närmare, Gud, till dig - sången som musikerna sägs ha spelat när Titanic sjönk. I samband med det berättade han lite om Titanic. Sen vet jag att jag slukade allt jag kom över om Titanic, men det fanns inte så mycket. Några rader i ett lexikon, en ganska torr bok på biblioteket. Det var inte som nu, när man kan hitta hur mycket information som helst.
1997 kom den berömda filmen med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio. Jag gillade den naturligtvis, den och andra filmer/TV-serier som visats. (Vi sitter och tittar på en ny serie just nu.)
När jag tänkte på filmen tidigare idag så fastnade Céline Dions My Heart Will Go On i huvudet på mig. Naturligtvis kom jag då att tänka på min systerdotter Martina. Hon tävlade och vann i en lokal Småstjärne-tävling med den sången 1998. Så här såg hon ut då:
Jag har sytt klänningen!
Gulliga Martina! Vad vi tränade på de allvarliga minerna och gesterna!
En stor fartygskatastrof var det, något annat kan man inte säga. Och en berättelse med många Om bara...
Om de bara hade kört rakt på istället för att backa och svänga så hade inte lika många avdelningar vattenfyllts.
Om det bara hade funnits tillräckligt många livbåtar så hade kanske alla kunnat räddas.
Om de bara hade fyllt alla livbåtar så hade fler liv kunnat räddas.
Om bara båten som var närmast hade sett nödraketerna/hade hört radioanropen så hade många av de som hamnade i vattnet kunnat räddas innan de frös ihjäl.
Men nu gick det som det gick, drygt 1500 människor följde henne i djupet.
Varför fascinerar historien oss så? Under 100 år? Andra, större fartygskatastrofer har ju inträffat.
Jag tror att det dels handlar om fartyget, det osänkbara, det lyxiga, det nya och dels om människorna, kaptenen som stannar på sin plats, rika män som väljer att byta om till smoking inför undergången, spelmännen som fortsätter spela, gentlemän som låter kvinnor och barn ta platserna i livbåtarna, tredjeklasspassagerare som inte ens ges chansen att försöka rädda sig.
Ja, och så alla dessa Om bara...
haha, åh!
SvaraRadera