Vinter igen

Det blev ett bakslag för våren med snö och kyla i veckan. Ingmarie och jag kom trots detta äntligen ut på en promenad!

Lite skillnad mot för en vecka sedan, men fredagsfika i solsken är alldeles underbart både med och utan snö. 

Men nu vill jag gärna ha vår!

Lunch hos Olof!

I söndags hälsade vi på Mathilda och Olof i Olofs hus långt bort i skogen. 

Vi åt god tacopaj!

Frans tittade på när vi åt. 

Roligt att träffas och kul att se Olofs hus!

Vandring och mellofinal!

I lördags var Håkan, syrran och jag ute på en liten lätt vandring. Vi gick en bit på Äggleden utanför Askersund  

Vi såg Stjärnsunds slott på andra sidan vattnet. 

Soligt och härligt!

Vi hittade årets första tussilago. 

Sen fikade vi! 

På kvällen kom Mari hem till oss och vi firade att det var mellofinal. 

Vi tog det hela på stort allvar!

Efterrätt!

Det var inte min favorit som vann, men jag tyckte ingen låt var fantastisk bra. Vi önskar KAJ lycka till i Eurovision!

En stressig vecka med ljusglimtar

Veckan som gick hade jag två föräldramöten och fullt upp på jobbet i övrigt. Det var tufft, men då får man ta tillvara på ljusglimtarna i tillvaron. 

Snödroppar!

Fettisdagen!

Jag fick hoppa in i min gamla klass tre dagar och bland annat prata om istiden och stenåldern!

Fösta tossdan i mass!

Utefika!

Vår!

Jag överlevde den här veckan också!

Ett och ett halvt år…

Ett och ett halvt år… Tiden, hur fungerar den egentligen? Hur kan den vara både lång och kort på samma gång. 

På Instagram/ Facebook la jag ut den här texten som jag fick av någon som också förlorat ett barn och vet hur det känns:

”Sorg är inte ett ögonblick. Det är inget som bleknar bara för att tiden går framåt. Det dröjer sig kvar, omformerar och blir en tyst följeslagare till dem som förlorat någon de älskar. Världen kan förvänta sig att sorg ska ha ett utgångsdatum, att vara något som till slut försvinner, men sanningen är att förlust inte bara tar en person - det tar delar av det liv som en gång fanns, skriver om själva grunden för den du är.

När någon är borta stannar inte världen. Tiden fortsätter, folk fortsätter, årstiderna förändras. Men för de som är kvar förändras allt. Platserna en gång fyllda av deras skratt ekar nu av frånvaro. Ögonblicken som en gång delade känns nu ofullständiga. Det är inte bara deras frånvaro som sörjs - det är förlusten av det som var, förlusten av det som kunde ha blivit.

Vissa kanske frågar, *"Sörjer du fortfarande? "* som om tidens gång skulle minska vikten av kärlek som en gång fanns. Men sorg är inte något som ska springas ifrån, inte heller något som ska mätas av en kalender. Det vävs in i själens tyg, en reflektion av djupet av kärlek som en gång gavs och mottogs.

Men även i sorgens djup finns det motståndskraft. Det finns en stilla styrka i att bära minnen, i att lära sig att leva i en värld som känns annorlunda. Sorg betyder inte att man sitter fast - det betyder att hedra det som gått förlorat medan man fortfarande går framåt. Det är ett bevis på att kärleken inte försvinner. Den förvandlas.

Så låt sorgen vara. Låt det existera utan skam. Det är inte en svaghet, det är kärlek som fortsätter bortom förlust. Vissa kanske inte förstår, men de som vet att sorg inte är ett tecken på att vägra gå vidare - det bevisar en kärlek som aldrig kommer att blekna.”

Jag saknar henne så!

Det är fint att känna att man delar sorgen med andra och att Elvira inte är glömd. Mathilda la ut den här fina bilden. 

Josefine la ut den här på Elviras namnsdag för några dagar sedan. 



Älskade, underbara Elvira, hur jag önskar att jag kunde ändra på det som hänt. 

Vi firar Adeline!

I söndags firade vi Adeline som ska fylla 5 år! Vi var många som kom och det blev många paket att öppna!

Oskar kunde inte följa med, han jobbade. En present skickade han förstås med oss. 

Vi fick mycket gott fika! Sen var det dags för tårta och att blåsa ut ljuset!

Penny och Roxanna var där, de hälsade på sin mormor den här helgen. Ella var mycket upptagen med att prata i telefonen. 

Hoppas den underbara, gladlynta, pratglada Adeline hade en bra födelsedagsfest!

Vasaloppet och Billy

Första söndagen i mars vet man ju vad man ska göra. Titta på Vasaloppet, såklart! Det blev frukost vid starten!

Signe tyckte det var spännande, hon försökte fånga skidåkarna. 

Jag tittade inte så länge denna gång. På grund av akut bokhyllebrist åkte Oskar och jag till ikea. 

Hemma igen gladdes vi med vinnarna! Kul med svenskar i topp!

Yngste vinnaren någonsin, Alvar Myhlback!

Debutanten Stina Nilsson!

Vi åkte och firade Adeline på eftermiddagen. Hemma igen tittade jag lite på Mot alla odds-gänget med Måns Möller. 

Det blev förvånansvärt lite Vasalopp den här söndagen, men jag hade ju annat viktigt för mig!