Sedan vecka 2 2017, för fyra veckor sedan, har jag gått 5,6 mil samt åkt lite längdskidor. Målet är att ha gått 23 mil innan midsommar, 1 mil/vecka. Jag försöker också undvika kolhydrater, jag lyckas inte riktigt men gläds varje gång jag lyckas motstå frestelsen. I efterhand vill säga, just då vill jag verkligen falla för frestelsen. 5 kg har jag hur som helst gått ner i vikt, det var mitt första delmål och det känner jag mig nöjd med!
2017-02-06
Rapport om hälsa och motion
Likt många andra har jag försökt börja detta nya år med en lite hälsosammare livsstil. Det är ju inte första gången jag gör så, kan jag också konstatera... Men nu ska jag fokusera på det positiva!
2017-02-05
Kakor, simning och bio!
Vi hade inga stora planer för idag, men det blev en fullspäckad dag till slut.
På förmiddagen handlade vi kakor och bröd av två grannflickor som stod och sålde till förmån för Rädda barnen. Ett härligt initiativ av en sjuåring och en femåring! Oskar blev mycket nöjd över att de hade hallongrottor!
Sedan åkte vi och badade med Ingmarie, Marcus och Balder. Oskar och Elvira tog simborgarmärket! Ett par tjejer från Oskars klass var också där, så det blev en riktig klassträff!
Oskar och Balder åkte med Marcus hem, sedan åkte de på bio och såg Vaiana. En mycket bra film, tyckte de.
Elvira följde med Ingmarie och hjälpte henne att mocka och motionera hästar.
När alla barn var hemkomna var det dags för kvällsmat, Tikka Masala.
Efter maten klippte jag Oskar. Han ville att jag skulle klippa hans virvel riktigt kort, så det gjorde jag.
Det blev riktigt bra tycker jag!
Nu har jag virkat lite och snart är det läggdags, resten av familjen sover redan. Jag ska bara titta klart på ett avsnitt av Call the Midwife först!
Tips för nybörjare inför Tjejvasan
Jag och min syster Maria gjorde Tjejklassikern förra året. Inte vältränade. Inte unga. Nybörjare på skidor (åkte lite som barn). Jag tänkte att det måste finas fler som vi, som vill ha tips, så här har jag skrivit ner några av de saker jag såhär ett år senare kommer på. Fråga gärna om det är något mer du vill veta!
Träning: Jag stod på skidorna för första gången den 28 december, hemma i trädgården. Bara för att testa om jag över huvud taget kunde stå på skidorna. Gång nummer två blev på fotbollsplanen på skolan! Sen blev vi mer seriösa allt eftersom det kom mer snö, syrran och jag tränade tillsammans första gången 3 januari, i konstsnöspår. Ungefär 6, 5 km blev det då. Sen kom det snö så de kunde göra spår i elljusspåret här hemma, vi åkte ca 5 km, ca 1 mil, ca 7 km, ca 5 km, ca 6 km och ca 15 km under januari. Sedan försvann snön här hemma. Vi åkte 11 km i Sälen i början av februari, det gick sådär. Sedan blev det inget förrän onsdag och torsdag innan Tjejvasan, då det blev 3 km vardera dag. Inte jättemycket träning, men tillräckligt för att känna att jag skulle klara av det.
Vi gick också stavgång samt tränade armmusklerna på olika sätt.
Backar: Man FÅR gå nerför backarna! Detta var vårt största bekymmer, vi tyckte (tycker) nedförsbackar var jätteläskiga men vi visste inte riktigt om det var ok att gå. Till slut fick vi fram information om att det var ok, då kändes det lite bättre. Men träna på att åka backar, det blir mindre läskigt för varje gång. Vi åkte när spåren såg fina ut i och efter backarna, men i de värsta backarna där spåren var sönderplogade gick vi. Tänk bara på att bära skidor och stavar lodrätt, så ingen som kommer och åker i spåret bredvid får dem i ögonen.
Utrustning: Skidor, stavar och pjäxor förstås. Vi köpte också skidbyxor (vindtäta på framsidan), gröna tunna mössor samt bälte med löstagbar vattenflaska och plats för diverse annat. Jag köpte ullkalsonger också. I övrigt körde jag på underställ, tunnare tröja samt min tunna löparjacka. Vi hade sol och några minusgrader, det här var lagom mycket kläder till det. Jag köpte glasögon som jag inte använde.
Vallning: Köp vallningsfria skidor, det har jag gjort nu! Men när vi tränade inför Tjejvasan körde jag med tejp. Dagen innan lämnade vi in dem för vallning. Det hade vi beställt i förväg. Vi blev förvånade och lätt panikslagna när vi då fick veta att vi skulle kunna hämta ut skidorna på lördagsmorgonen efter 7. Vår buss skulle nämligen gå från Sälen klockan 7. Valla-killen var så snäll att vi fick hans telefonnummer så vi kunde få veta när de var klara. Sent på fredagskvällen kunde vi åka ner till byn och hämta dem. Tur! Men kolla upp sånt innan om du inte kan valla själv/har snälla kompisar eller släktingar som kan valla.
Transport: Vi bodde i syrrans stuga i Tandådalen, Sälen, så vi hade bokat buss från Sälen. Jag rekommenderar att boka buss, det är smala vägar och mycket trafik så att bli skjutsad i egen bil verkar onödigt. Till Sälen fick vi ta bilen från Tandådalen, tidigt på morgonen. Det går att åka buss tillbaka också, men eftersom vi hade hejaklack på plats som skjutsade hem oss så behövde vi inte det.
Mat och dryck: Mat och dryck serveras ju på ett par ställen längs spåret. Åker man snabbt klarar man sig antagligen på det. Det räknade inte vi med att göra, utan vi hade med oss vatten, salta $, nötkräm och sesamkakor. Och Ipren och Alvedon. Jag ville inte riskera att få fart på magen med hjälp av kaffe, så jag hade med mig koffeintabletter som jag tog, för att slippa få kaffehuvudvärk. Det sägs att man ska testa den energidryck som serveras i förväg så att man vet att man inte blir lös i magen av den, kan vara jobbigt. Vi skippade energidryck helt. Jag kan längta efter de släta bullarna och blåbärssoppan ibland...
Starten: Vi kom i god tid, eftersom vi åkte buss och fick ta en tidig buss för att komma i tid. Vi besökte bajamajorna, det fanns många och även om det var kö gick det fort, vi kikade runt på området, såg eliten starta, åt lite frukost, la in väskan med ombyte, skor, jackor och duschgrejer i den därtill avsedda lastbilen (och beundrade logistiken!). Sedan väntade vi på att det skulle bli dags att gå in i startfållan. Där höll vi oss onödigt mycket till höger, precis som alla andra. Det här med höger och vänster kan man vänta med tills efter starten, det är massor med spår som sedan går ihop till sex spår, tror jag. Vi krånglade av oss termobyxorna och några minuter före start tog vi av oss jackorna och la i påsarna, som vi knöt ihop och la vid kanten. Skidorna på, sen var vi startklara. Ja, Runkeeper satte vi igång också, förstås!
Trängsel: Vi hade hört alla möjliga historier, t ex att det är bra med glasögon så man inte får ögonen utpetade vid starten. Det gick bra utan glasögon, som tur var för mig som har svårt att ha dem på mig. Över huvud taget hade vi inga bekymmer med trängsel. Visst var det mycket folk, men håller man sig till höger om man kör långsamt och vänster om man kör snabbt så verkar det ordna sig. Vi låg ofta i andra spåret från höger, det tempot passade oss. Mat och dryck fick vi utan bekymmer.
Mål och målbild: Vårt enda mål var att klara av det. Att komma i mål. Vi är inte vältränade och hade inga ambitioner att klara någon viss tid. Men vi hade målbilden klar för oss som en inre bild, såg framför oss hur vi sida vid sida korsade mållinjen. "I fäders spår för framtids segrar." Den bilden plockade vi fram när det kändes motigt. Och så blev det! Vilken känsla!
Träning: Jag stod på skidorna för första gången den 28 december, hemma i trädgården. Bara för att testa om jag över huvud taget kunde stå på skidorna. Gång nummer två blev på fotbollsplanen på skolan! Sen blev vi mer seriösa allt eftersom det kom mer snö, syrran och jag tränade tillsammans första gången 3 januari, i konstsnöspår. Ungefär 6, 5 km blev det då. Sen kom det snö så de kunde göra spår i elljusspåret här hemma, vi åkte ca 5 km, ca 1 mil, ca 7 km, ca 5 km, ca 6 km och ca 15 km under januari. Sedan försvann snön här hemma. Vi åkte 11 km i Sälen i början av februari, det gick sådär. Sedan blev det inget förrän onsdag och torsdag innan Tjejvasan, då det blev 3 km vardera dag. Inte jättemycket träning, men tillräckligt för att känna att jag skulle klara av det.
Vi gick också stavgång samt tränade armmusklerna på olika sätt.
Backar: Man FÅR gå nerför backarna! Detta var vårt största bekymmer, vi tyckte (tycker) nedförsbackar var jätteläskiga men vi visste inte riktigt om det var ok att gå. Till slut fick vi fram information om att det var ok, då kändes det lite bättre. Men träna på att åka backar, det blir mindre läskigt för varje gång. Vi åkte när spåren såg fina ut i och efter backarna, men i de värsta backarna där spåren var sönderplogade gick vi. Tänk bara på att bära skidor och stavar lodrätt, så ingen som kommer och åker i spåret bredvid får dem i ögonen.
Utrustning: Skidor, stavar och pjäxor förstås. Vi köpte också skidbyxor (vindtäta på framsidan), gröna tunna mössor samt bälte med löstagbar vattenflaska och plats för diverse annat. Jag köpte ullkalsonger också. I övrigt körde jag på underställ, tunnare tröja samt min tunna löparjacka. Vi hade sol och några minusgrader, det här var lagom mycket kläder till det. Jag köpte glasögon som jag inte använde.
Vallning: Köp vallningsfria skidor, det har jag gjort nu! Men när vi tränade inför Tjejvasan körde jag med tejp. Dagen innan lämnade vi in dem för vallning. Det hade vi beställt i förväg. Vi blev förvånade och lätt panikslagna när vi då fick veta att vi skulle kunna hämta ut skidorna på lördagsmorgonen efter 7. Vår buss skulle nämligen gå från Sälen klockan 7. Valla-killen var så snäll att vi fick hans telefonnummer så vi kunde få veta när de var klara. Sent på fredagskvällen kunde vi åka ner till byn och hämta dem. Tur! Men kolla upp sånt innan om du inte kan valla själv/har snälla kompisar eller släktingar som kan valla.
Transport: Vi bodde i syrrans stuga i Tandådalen, Sälen, så vi hade bokat buss från Sälen. Jag rekommenderar att boka buss, det är smala vägar och mycket trafik så att bli skjutsad i egen bil verkar onödigt. Till Sälen fick vi ta bilen från Tandådalen, tidigt på morgonen. Det går att åka buss tillbaka också, men eftersom vi hade hejaklack på plats som skjutsade hem oss så behövde vi inte det.
Mat och dryck: Mat och dryck serveras ju på ett par ställen längs spåret. Åker man snabbt klarar man sig antagligen på det. Det räknade inte vi med att göra, utan vi hade med oss vatten, salta $, nötkräm och sesamkakor. Och Ipren och Alvedon. Jag ville inte riskera att få fart på magen med hjälp av kaffe, så jag hade med mig koffeintabletter som jag tog, för att slippa få kaffehuvudvärk. Det sägs att man ska testa den energidryck som serveras i förväg så att man vet att man inte blir lös i magen av den, kan vara jobbigt. Vi skippade energidryck helt. Jag kan längta efter de släta bullarna och blåbärssoppan ibland...
Starten: Vi kom i god tid, eftersom vi åkte buss och fick ta en tidig buss för att komma i tid. Vi besökte bajamajorna, det fanns många och även om det var kö gick det fort, vi kikade runt på området, såg eliten starta, åt lite frukost, la in väskan med ombyte, skor, jackor och duschgrejer i den därtill avsedda lastbilen (och beundrade logistiken!). Sedan väntade vi på att det skulle bli dags att gå in i startfållan. Där höll vi oss onödigt mycket till höger, precis som alla andra. Det här med höger och vänster kan man vänta med tills efter starten, det är massor med spår som sedan går ihop till sex spår, tror jag. Vi krånglade av oss termobyxorna och några minuter före start tog vi av oss jackorna och la i påsarna, som vi knöt ihop och la vid kanten. Skidorna på, sen var vi startklara. Ja, Runkeeper satte vi igång också, förstås!
Trängsel: Vi hade hört alla möjliga historier, t ex att det är bra med glasögon så man inte får ögonen utpetade vid starten. Det gick bra utan glasögon, som tur var för mig som har svårt att ha dem på mig. Över huvud taget hade vi inga bekymmer med trängsel. Visst var det mycket folk, men håller man sig till höger om man kör långsamt och vänster om man kör snabbt så verkar det ordna sig. Vi låg ofta i andra spåret från höger, det tempot passade oss. Mat och dryck fick vi utan bekymmer.
Mål och målbild: Vårt enda mål var att klara av det. Att komma i mål. Vi är inte vältränade och hade inga ambitioner att klara någon viss tid. Men vi hade målbilden klar för oss som en inre bild, såg framför oss hur vi sida vid sida korsade mållinjen. "I fäders spår för framtids segrar." Den bilden plockade vi fram när det kändes motigt. Och så blev det! Vilken känsla!
2017-02-04
Grill och mellomys
Elvira och Oskar försvann iväg för ridning och lek på förmiddagen. Jag gick en promenad, sedan satt jag en lång stund och ordnade med etiketter här på bloggen. Håkan och jag åkte och handlade lite till kvällen. Elvira kom hem och städade sitt rum. Vi åkte och köpte lördagsgodis åt barnen. Mamma kom och eftermiddagsfikade. Jag hämtade Oskar. Syrran och jag åkte till en kyrka och lyssnade på ett team från en bibelskola i Mexico som berättade om sitt arbete i slummen där, i Ungern och bland flyktingar i Sverige. Under tiden ordnade Håkan god kvällsmat, grillade tunna revben och kotletter med potatisgratäng eller broccoli/blomkålsgratäng. Lagom till melodifestivalens första deltävling dukade vi fram fruktsallad. Håkan försvann in till sovrummet för att titta på något annat, men syrran, barnen och jag hade mellomys! Jag tyckte inte nån av låtarna var jättebra, men tyckte att Boris René och Ace Wilder skulle ha gått till final. Bäst var dock mellanakten med Mustasch!
Böcker i januari
1/1 Djävulsdoften av Mons Kallentoft
2/1 Någonstans nära lyckan av Anna Mc Partlin
4/1 Norr om paradiset av Thomas Engström
7/1 Näktergalen av Kristin Hannah
?/1 De fångade av Karin Slaughter
?/1 Fjällgraven av Hjorth & Rosenfeldt
?/1 Det fördolda av Hjorth & Rosenfeldt
?/1 Bländad av Petra Holst
8 böcker i januari, om jag inte glömt någon. Många bra, Näktergalen som utspelar sig i Frankrike under andra världskriget, Bländad som slutade väldigt oväntat, Hjorth & Rosenfeldt som jag nu också sett TV-serien av, hur har jag kunnat missa dem tidigare? Och någonstans nära lyckan, sorglig och spännande. Djävulsdoften var däremot inte så bra, väldigt mycket polis med missbruksproblem.
2/1 Någonstans nära lyckan av Anna Mc Partlin
4/1 Norr om paradiset av Thomas Engström
7/1 Näktergalen av Kristin Hannah
?/1 De fångade av Karin Slaughter
?/1 Fjällgraven av Hjorth & Rosenfeldt
?/1 Det fördolda av Hjorth & Rosenfeldt
?/1 Bländad av Petra Holst
8 böcker i januari, om jag inte glömt någon. Många bra, Näktergalen som utspelar sig i Frankrike under andra världskriget, Bländad som slutade väldigt oväntat, Hjorth & Rosenfeldt som jag nu också sett TV-serien av, hur har jag kunnat missa dem tidigare? Och någonstans nära lyckan, sorglig och spännande. Djävulsdoften var däremot inte så bra, väldigt mycket polis med missbruksproblem.
2017-02-03
Begravning och Billy the Kid
Idag har vi varit på begravning, Håkan och jag. Håkans moster gick bort för ett par veckor sedan. Jag kände henne inte jätteväl, men hon var en snäll och omtänksam människa, hon månade om barnen och frågade alltid efter dem när vi träffades.
Jag tänker särskilt på svärmor idag, tänker på hur fruktansvärt jag skulle tycka att det var om det var min syster som dog. Jobbigt.
Däremot var det trevligt att få träffa Håkans släkt, flera av dem träffade jag för första gången. Vi åt god smörgåstårta och jag lyckades med att bara ta en chokladbiskvi och inte äta av alla de goda kakor som fanns.
Oskar följde med Marcus hem efter skolan. När han skulle hämtas ville Elvira följa med, de har nämligen fått en ny häst till stallet. Billy the Kid, eller "Kidden".
En jättefin häst, ni kan tro att Elvira längtar efter att få rida honom!
Jag tänker särskilt på svärmor idag, tänker på hur fruktansvärt jag skulle tycka att det var om det var min syster som dog. Jobbigt.
Däremot var det trevligt att få träffa Håkans släkt, flera av dem träffade jag för första gången. Vi åt god smörgåstårta och jag lyckades med att bara ta en chokladbiskvi och inte äta av alla de goda kakor som fanns.
Oskar följde med Marcus hem efter skolan. När han skulle hämtas ville Elvira följa med, de har nämligen fått en ny häst till stallet. Billy the Kid, eller "Kidden".
En jättefin häst, ni kan tro att Elvira längtar efter att få rida honom!
Nu slappar vi och njuter av att det är helg, en lugn helg utan något särskilt inplanerat. Håkan har somnat i soffan, barnen är vakna alldeles för länge - fredagskväll precis som den ska vara!
2017-02-01
Ridning
Båda barnen gillar ju att rida. Oskar har inte ridit så mycket sen han gjorde en rejäl vurpa och slog sig, men nu är han på gång igen. Han och Marcus var ute i måndags. Här rider Oskar på Tindur, han ser rätt liten ut då!
Elvira red Tindur idag, det är inte hennes ordinarie ridlektion, men hon hjälper till att motionera honom ibland.
Hon är så duktig och kan hantera honom mycket bra när han testar henne. Det är så roligt att se denna bestämda, tuffa tjej!
Jag fick lite motion jag också, jag promenerade med när hon red idag. Men jag blev så frusen att jag fortfarande fryser, trots att jag sitter med täcke på mig i soffan. Burr!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)