En förälders värsta mardröm

Det jag måste skriva nu är så svårt, så ofattbart och så sorgligt. Vår älskade dotter Elvira är död. Hon dog för snart två veckor sedan. 

Vi vet ännu inte vad som hänt. Enligt polisen kommer det dröja 3-6 månader innan vi får några svar, exakt vad som hände kanske vi aldrig får veta. 

Det vi vet är att Elvira saknades av sina studie-kompisar och att hon sedan hittades död i den lilla stugan hon hyrde. Det sista som vi vet hände var att hon var på en fest med pirat-tema som hon sett fram emot och att hon var glad och hade en rolig kväll med sina vänner och åkte taxi hem. En kille jämförde henne med Keira Knightley, smsade hon nöjt till mig!

Hon var så nöjd med sina framtidsplaner, att ha flyttat hemifrån, studierna och kompisarna (både nya och gamla). Att kunna köpa så mycket glass hon ville och ingen annan åt upp den. Ny favoritmat att laga själv - färsk fylld pasta med ölkorv. Vi var så glada för hennes skull.

Jag är så ledsen, det gör så ont. Jag vill stoppa tiden, vill backa tiden. Men det går inte. 

1. "Så länge vi minns en person, är han eller hon aldrig riktigt borta, bara borta en stund från våra ögon, men aldrig från våra hjärtan."

Dagarna innan...

 Detta är skrivet i mars, jag upptäckte nu att det fattas en del av dagarna innan Elvira dog. På tisdagen var Elvira hemma en sväng. Jag var hemma, fortfarande förkyld, hon kom med tåget och satt och pluggade här. Och hälsade på katterna förstås!

Vi fikade tillsammans på altanen. Hon hittade sin piratoutfit, som hon skulle ha på en fest på onsdagen. På kvällen skjutsade jag hem henne. Hon hade bokat en tågbiljett, men jag skulle köpa färg till Oskars rum och erbjöd mig att skjutsa henne. På Rusta hittade vi, utöver färg, en grön resväska som Elvira hade önskat sig till studenten men som vi inte fick tag på. Jag bestämde mig för att köpa den till julklapp åt henne nån gång när hon inte var med. Vi åkte till Ica Parkhallen och handlade lite innan jag skjutsade hem henne. Jag kramade henne på trappen till hennes stuga och åkte hem. 

På onsdagen var hon på pirat-sittning. Jag fick ett sms på natten om att en kille hade tyckt hon var lik Kiera Nightley. Jag svarade Wow! på torsdagsmorgonen men fick inget svar. På kvällen skickade jag ett par sms och fick inte svar. Lite konstigt, tyckte jag, men tänkte att jag inte skulle tjata på min vuxna dotter.

På fredagen hade vi utedag på jobbet. När vi kom tillbaka från det var det lunch. Sen ringde telefonen. 

Nån gång kanske jag berättar om den eftermiddagen, jag får se om jag orkar det.

Plugg, spel, förkylning mm

I måndags blev det lite joggning igen. Det gick riktigt bra och jag var peppad på lördagens Tjejmilen. Men nu ska ni komma ihåg att det är tredje jobbveckan, andra veckan med eleverna. Efter en regnig sommar. Vad händer då? Jag återkommer till det. 

På jobbet började vi läsa Arktibus ögon och jag hade med lite rekvisita till det. 

Oskar och jag har spelat spel en massa i veckan. Bland annat för att vi har börjat städa i rummet där vi hade kattungarna, så att vi nu kan se spelen. Han har varit hemma och varit sjuk, så han har väl haft behov av att hitta på nåt, när han inte kan åka moppe och träna. Ticket to ride har vi spelat flera gånger. 

I torsdags hade jag plugg. Den här gången är flera tillfällen på distans så jag satt hemma med Miraz i knät. 

Oskar och jag spelade Sänka skepp!

Jag började ha lite ont i halsen. Inte bra när man ska springa. Men inte konstigt efter två veckor med eleverna. Jag fick ta det lugnt och hoppades på att det skulle gå över. 

Jag pluggade på fredagen också, men hade en del dötid , då det var en inspelad föreläsning som jag redan sett. Jag handlade med mamma. Oskar och jag spelade Rummikub och vi såg Ensam hemma. 

Förkylningen blev värre, halsont, snuva och lite feber. Bara att glömma Tjejmilen… Mathilda kom hem, hon och Sandra får springa utan mig. 

Efter fläskfilé och potatisgratäng blev det Harry Potter Cluedo!

Vi tittade på film också, Darkest hour, om Churchill i perioden precis innan Dunkirk, när han precis blivit premiärminister.