Att vakna i ett soligt Sälen, som vi gjorde i går morse, är underbart. Det är så vackert, så fridfullt!
Efter nio nån gång gav vi oss iväg för att vandra på Stor-Närfjället. Håkan och jag gick där i somras med barnen, det är en fin runda. Vi utgick från en av stigarna i området Orrliden. Första biten består av skog och uppförsbacke.
På sina ställen så pass brant att jag blev väldigt flåsig. Måste börja backträna!
Landskapet ändrades, trädmängden minskade och det blev flackare mark!
Träden försvann helt när vi närmade oss toppen. Det blåste en del, så mössor och vantar åkte på.
Utsikten från toppen är enormt vacker. Vi såg Trysil, Granfjällstöten, förmodligen Fulufjället mm.
Tre glada vandrare!
Sen gick vi ner på andra sidan fjället.
Vid Närfjällsstugan ser man in i den här vackra dalen. Önskar så att mobilen tog bättre kort.
Håkan satt och solade sig en stund, vi andra letade cache. Vi hittade den inte den här gången heller.
Ungefär här fick jag veta att en tjej som Oskar umgåtts med i veckan har covid. Han håller sig undan från folk och vi ska testa honom så fort vi kommer hem.
Det gick lite uppför igen på tillbakavägen. Vi gick inte samma väg, utan gick på andra sidan av två raviner.
På östsidans sluttning åt vi lunch, med utsikt över Lägerdalsfjället.
Vackert!
Så kom vi ner under trädgränsen igen.
Stigen var lite stenig på sina håll. Det är inte mitt favoritunderlag.
Vacker natur!
Efter ca 3,5 timmar var vi klara, då hade vi gått ca en mil. En härlig, solig höstvandring!
