Nyss var det 7 arbetsveckor till jullovet - ja, jag räknar ner - och nu är det 6. Och ja, så pass mycket har den oförklarliga 6-7- trenden spridit sig till vårt lilla samhälle att även jag reagerar när jag ser dessa siffror tillsammans . Sa jag att jag jobbar som lärare? Men det jag egentligen ville komma fram till var att tiden går fort, det är måndag, sedan fredag och så måndag igen. Men lite har hänt trots att veckan gått fort.
Måndag: Degerfors spelade säsongens näst sista match och det blev oavgjort mot Hammarby, vilket gör att hoppet om att stanna kvar i allsvenskan lever. På söndag är det dags för den sista matchen. Vi håller tummarna!
Tisdag: En liten incident på jobbet ledde till stor smärta i foten, jag kunde knappt gå. Jag testade att kyla ner den, men det blev inte bättre.
Onsdag: Det blev ett läkarbesök med foten på eftermiddagen. Ingenting verkade vara brutet utan jag skulle linda den och gå lite lagom på foten, röra på den men inte om det gjorde allt för ont.
På kvällen blev det Burger King med Ingmarie, vi pratade en lång stund. Alltid lika trevligt!
Torsdag: På väg hem från jobbet kollade jag minnen på Facebook, vilket jag gör mest varje dag, och fick upp en bild på Elvira, vilket jag också får ofta. Men den här dagen var jag trött, hade ont i huvudet och ont i foten och när jag såg bilden kom det över mig att hon har funnits, att hon inte lever och hur mycket jag saknar henne. Jag grät på vägen hem, jag grät i omgångar hemma hela kvällen. Vissa dagar kommer det bara över mig, jag orkar inte hålla ihop.
Fredag: Solsken! Helg! Underbart!
Det var kladdkakans dag och Oskar beställde kladdkakemuffins med dumle. Inte dumt!
På kvällen kom Maria. Vi åt nån god fläskfilé-pasta, också enligt Oskars önskemål, innan han drog ut med Yzan och Sami. Det blev På spåret och kladdkakemuffins.
När Maria gått hem såg vi Carina Bergfeldt och Svenska nyheter. En väldigt normal fredagskväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar