Det blev en tidig morgon i går morse. 6.15 satte vi oss i bilen och åkte ner till Sälen-byn, där vi satte oss på bussen mot Oxberg. Vi fick sällskap av Emma och Greta och kunde passa på att ställa lite frågor till dem, eftersom de åkt tjejvasan förut.
När vi kom fram tittade vi på första starten, sedan åt vi lite yoghurt och banan, lämnade ifrån oss våra väskor osv. Solen sken och det var en härlig stämning.
Såhär såg vi ut! Vi startade i startled 9 och fick gå in i startfållan kl 10 för att sedan starta 10.45.
Vi höll oss långt till höger från början, onödigt långt eftersom spåren gick ihop lite senare. Jag hade hört en del om backarna upp till Oxberg, men de var inte alls så farliga som jag trodde. Efter Oxberg fortsatte vi i ett bra tempo mot Hökberg.
Tyvärr började syrran må dåligt, 1 km innan Hökberg fick vi ta en paus eftersom hon var yr och nästan höll på stt svimma. Jag blev riktigt rädd.
Vi fortsatte till Hökberg. Där åt vi bullar och blåbärssoppa, underbart gott i alla fall just då och just där!
Syrran mådde lite bättre, så vi fortsatte sakta framåt. Vi pausade när hon kände sig som värst yr. Vi gick i de backar där spåren var sönderplogade och åkte dör det fanns spår. Stämningen längs spåret var härlig, det är roligt när folk står och hejar! Vi kom så småningom till Eldris, där blev det mer blåbärssoppa och bulle. 9 km kvar, jag kände mig fortfarande oförskämt pigg, men syrran fick kämpa.
De sista kilometrarna in mot mål började det kännas att man hållit på ett tag. Jag fick ont i mina fötter, främst Hallux Valgus- relaterat tyvärr.
Vi kämpade på! Känslan när vi såg kyrktornet i Mora... och sedan målet - I fäders spår för framtids segrar! Vi åkte bredvid varandra på upploppssträckan, det var fullt med folk och härlig stämning. Precis innan mål hörde vi ropen från världens bästa hejaklack - åh, vad glad jag blev! Så gled vi tillsammans över mållinjen - vi klarade det! (Tiden behöver vi inte prata om)
Vi fick medaljer och vår hejaklack (min bonusdotter Mathilda och mina syskonbarn Johan, Martina och Lovisa, Martinas man Johan och deras lilla Arvid) hade köpt kransar åt oss och kom och gratulerade!
Sedan åkte vi med bussen och duschade, först kändes det bara jobbigt och tidsödande, men det var rätt skönt när det var avklarat. Vi duschade i en tennishall och satt på golvet på plywood- skivor och bytte om. Lite primitivt, men det gick bra. Sedan tog vi bussen tillbaka till målområdet, blev upplockade av Johan och Mathilda och åkte till Mc Donalds.
Bästa gänget!
När vi sent om sider kom till stugan blev det tårta och champagne! Eller i alla fall alkoholfritt mousserande vin!
Vi slötittade på mello och Mamma Mia innan vi la oss.
Jag somnade fort och sov gott hela natten!
Nu ska jag snart åka hem till min födelsedagsfirande man!
