När jag fyllde 40 år fick jag en mycket uppskattad present av min syster, en biljett till föreställningen När fällan slår igen, en mordteater med middag på Lerbäcks teater. Vi skulle ha gått i höstas, men fick boka om. Igår var det dags! Det var vårt tredje besök på Lerbäcks mord-teatrar,
första gången var för två år sedan och
andra gången var i november för drygt ett år sedan. Föreställningen den här gången hette När fällan slår igen och handlade om några människor som känt varandra för 14-15 år sedan, då ett tennisproffs, en manager, en läkare i tennisteamet osv. Teamets tränare blev mördad och nu har någon beslutat sig för att ta reda på vad som egentligen hände.
Jag är inte helt nöjd med vårt besök. Vi fick sittplatser mitt emot varandra vid ett långbord, vilket var lite tråkigt, svårt att prata osv. Det var kallt, jag hade tur och fick den sista filten de hade, men frös ändå för det drog om benen. Maten var god, men inte väldigt god. Några i publiken satt och pratade högljutt under föreställningen, en bebis skrek och ett par teckenspråkstolkar stod på en av scenerna utan att förstå det. Gnäll, gnäll... Men skådespelarna var som vanligt otroligt duktiga, och trevliga - det var som vanligt de som serverade mat och dryck och vi hade en trevlig kväll trots de bitar jag inte var nöjd med.
Förrätten bestod av alrökta räkor, gurka, citron, morot samt potatiscrisp med dill. Räkorna var goda, potatiscrispet likaså, men inte wow-gott. Vi hade valt ett lättdryckspaket till maten, med alkoholfri dryck till alla rätter. Till förrätten fick vi Pierre Mousserande, som var helt ok.
Varmrätten var långbakad flankstek, syrad rotselleri & morot, tomatsky samt potatiskrokett med timjan och Gruyère. Godare än förrätten, men ingen tiopoängare. Till det drack vi Nigrum Svart Vinbär, samma som förra året, vilket var lite tråkigt då drycken ska vara utvald speciellt till den maträtt som äts. Jag tyckte nog inte att den passade lika bra till denna rätt som till maten vi åt förra gången.
Efterrätten var mörk vaniljpudding, rårörda blåbär samt brûléekaka med citron. Trevligt serverad i burk, och mycket gott! Hade gärna ätit mer! Till efterrätten drack vi kaffe och Rudenstams Vita Vinbärscider, något jag aldrig smakat tidigare men som var helt ok. Fast till efterrätten var det godast med kaffe.
Den här gången lyckades vi inte klura ut vem mördaren var, vi missade ett par avgörande ledtrådar och kände att vi inte var på topp. Nästa år ska vi klara det!
