Vad ska man säga? Det är ofattbart, fruktansvärt. Massmord. På en skola. Vi har pratat om PDV på jobbet, men nu kom det nära på ett helt nytt sätt. Bara några mil från oss. I staden där Oskar går i skolan. Jag satt och läste med en elev och hade telefonen låg framme eftersom jag använde tidtagaruret. Plötsligt dök det upp en notis. Jag kommer inte ihåg exakt vad det stod, men orden Örebro och gymnasieskola och skjutning eller grovt våld dök upp. Jag skyndade mig in för att läsa och kunde andas ut efter nån sekund - det var inte på Oskars skola. Sen började jag fundera på var mina kollegors barn går i skola och när jag läst klart med eleven var jag tvungen att kolla med dem, även fast jag var rätt säker på var de gick. Ingen gick på Risbergska, eftersom det (som jag upptäckte senare) inte är en gymnasieskola längre.
Jag smsade Oskar. Det var lugnt på hans skola, men kompisar till honom på andra skolor hade blivit inrymda. Strax därefter blev eleverna på hans skola hemskickade. Skönt!
När jag kom hem från jobbet satte vi oss framför TVn och där blev vi klar. Först ovissheten om vad som egentligen hänt, hur allvarligt det var. Sedan beskedet vid polisens presskonferens kl 18 - ett tiotal döda.
Så fruktansvärt.
Jag tror hela Sverige stannade upp.
Jag är så ledsen för alla som drabbats, skadade och anhöriga. Och så tacksam att Oskar och Håkan lever. Och så ledsen för att Elvira är död - ja, för det här rev upp en massa känslor. Blandade känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar