Dagen började bra. Det var en fredag, vi hade utedag på jobbet. Vi gick tillbaka till skolan när det var dags för lunch. I matsalen ringde min telefon, men jag kunde inte svara utan ringde upp Håkan ett par minuter senare. Han hade blivit uppringd av vänner till Elvira, hon var inte i skolan och svarade inte när de ringde.
Jag minns allt så tydligt. Telefonsamtalen. De stackars eleverna som jag nog snäste av. Språngmarsch för att hämta bilen. Bilkörningen in till stan, jag har aldrig kört så fort. Polisbil och ambulans utan blåljus vid hennes stuga. Håkan. Beskedet som jag redan anade.
Igår var en jobbig dag. Idag är en värre dag på många sätt. Årsdagen av att vi fick veta.
Jag saknar henne så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar