Elvira flyttar hemifrån

Igår var det dags. Min förstfödda flyttade hemifrån. Det har gått så fort, alldeles nyss kämpade vi med gymnasiet och nu är det dags att flyga iväg på egen hand. Jag är glad och ledsen. Glad att hon hittat något hon vill göra, glad att hon hittat boende, glad att hon verkar nöjd, glad att hon är vuxen. Ledaren för att jag kommer att sakna henne. Men det är livets gång!

Jag lånade syrrans kärra igår och körde hem den och vi lastade den full. 

Sen åkte vi mot Örebro. Först till Ikea där vi handlade lite mer saker. Sen till stugan och bar grejer och skruvade möbler. 

Mathilda kom och hjälpte till!

Det blev bra!

Sen gick vi till Coop, som finns 2-300 meter bort, och köpte sen lunch!

Som vi åt i lätt kaos!

Sen var det dags för momentet jag fruktat, att vända med släp på en trång vändplan. Det gick galant!

Vi kramade om Elvira och sa hej då! Håkan och jag åkte till Marieberg och köpte med oss sushi hem. 

Hemma var det tomt.  Lucy letade efter Elvira och Elviras säng. 

Oskar var på Liseberg med kompisar. 

Vi såg Game of Thrones och åt sushi. 

Miraz sov i mitt knä

Det känns så konstigt att hon har flyttat. En tid i våra liv är förbi, en tid som aldrig kommer igen. 

Lycka till, älskade unge!