Jag fick ett par frågor efter mitt inlägg 6 månader efter min GBP-operation. Det var Annie som skrev såhär:
"Bra kämpat! Skulle vara kul att veta hur du tycker att de här sex månaderna har gått för dig, och hur det har varit att göra operationen?"
Självklart måste jag svara på dessa frågor, är det nån mer som har frågor kring detta (eller nåt annat) så får ni gärna ställa dem så ska jag försöka svara.
Jag har ju skrivit en del om varför jag opererat mig i inlägget En stor livsförändring och om själva operationen i inlägget Operationsdagen, ifall att du har missat detta och är intresserad.
Nu ska jag försöka svara på Annies frågor:
Det har gått bra, är väl det enkla svaret. Jag kan dricka vatten, jag kan äta det mesta, det fungerar att hinna äta på jobbet, jag har gått ned i vikt hela tiden, utan att hamna på platåer då viktnedgången stannat av. Jag har inte råkat ut för några större komplikationer. I början var jag lite yr, men det har gått över. Jag får dumpningar ibland, men det tycker jag är bra, det påminner mig om att äta rätt, rätt saker i rätt hastighet på rätt tider. Jag har inte en massa överflödigt skinn, kroppen har hängt med riktigt bra. Lite har jag förstås, men inte så mycket som jag väntade mig. Jag har nästan gått ned 40 kg och jag ser fram emot att åka till Ullared om 3 veckor och byta ut min garderob!
De största nackdelarna med operationen hittills har varit att jag tappar en massa hår och att jag är så sjukt frusen. Jag som alltid varit varm av mig, även tidigare, när jag var smal.
Sen är det lite bök med att se till att jag har mat med mig till alla tillfällen, jag äter 6 mål om dagen så jag måste ha med mig lunch och två mellanmål till jobbet t ex och åker jag bort måste jag tänka till kring detta.
Sen tycker jag ibland att det är svårt när folk kommenterar viktnedgången. Jag vet inte vad jag ska säga och det vet inte de som kommenterar heller. "Vad fin du är! Eller ja, du var fin förut också förstås!" har jag fått höra olika varianter av några gånger. Ja, vad säger man? Det är ju sagt i all välmening och jag vet hur de menar, men ändå är det lite svårt.
Jag är väldigt nöjd med att jag valde att operera mig. Utöver känslan att inte vara fet och ful så är det så skönt att kunna röra sig lättare, orka mer, kunna knyta skorna utan att magen kläms ihop, kunna ha på slalompjäxor utan att de stasar om vaden med mycket mer. Jag hade aldrig nått hit på egen hand, jag har jojobantat så länge jag kan minnas, gått ner, gått upp till mer än vad jag vägde som mest innan gått ner igen gått upp osv.
Nu väntar jag på att se när viktnedgången stannar upp och hur det går att stå still i vikt. Jag återkommer!
"Bra kämpat! Skulle vara kul att veta hur du tycker att de här sex månaderna har gått för dig, och hur det har varit att göra operationen?"
Självklart måste jag svara på dessa frågor, är det nån mer som har frågor kring detta (eller nåt annat) så får ni gärna ställa dem så ska jag försöka svara.
Jag har ju skrivit en del om varför jag opererat mig i inlägget En stor livsförändring och om själva operationen i inlägget Operationsdagen, ifall att du har missat detta och är intresserad.
Nu ska jag försöka svara på Annies frågor:
Det har gått bra, är väl det enkla svaret. Jag kan dricka vatten, jag kan äta det mesta, det fungerar att hinna äta på jobbet, jag har gått ned i vikt hela tiden, utan att hamna på platåer då viktnedgången stannat av. Jag har inte råkat ut för några större komplikationer. I början var jag lite yr, men det har gått över. Jag får dumpningar ibland, men det tycker jag är bra, det påminner mig om att äta rätt, rätt saker i rätt hastighet på rätt tider. Jag har inte en massa överflödigt skinn, kroppen har hängt med riktigt bra. Lite har jag förstås, men inte så mycket som jag väntade mig. Jag har nästan gått ned 40 kg och jag ser fram emot att åka till Ullared om 3 veckor och byta ut min garderob!
De största nackdelarna med operationen hittills har varit att jag tappar en massa hår och att jag är så sjukt frusen. Jag som alltid varit varm av mig, även tidigare, när jag var smal.
Sen är det lite bök med att se till att jag har mat med mig till alla tillfällen, jag äter 6 mål om dagen så jag måste ha med mig lunch och två mellanmål till jobbet t ex och åker jag bort måste jag tänka till kring detta.
Sen tycker jag ibland att det är svårt när folk kommenterar viktnedgången. Jag vet inte vad jag ska säga och det vet inte de som kommenterar heller. "Vad fin du är! Eller ja, du var fin förut också förstås!" har jag fått höra olika varianter av några gånger. Ja, vad säger man? Det är ju sagt i all välmening och jag vet hur de menar, men ändå är det lite svårt.
Jag är väldigt nöjd med att jag valde att operera mig. Utöver känslan att inte vara fet och ful så är det så skönt att kunna röra sig lättare, orka mer, kunna knyta skorna utan att magen kläms ihop, kunna ha på slalompjäxor utan att de stasar om vaden med mycket mer. Jag hade aldrig nått hit på egen hand, jag har jojobantat så länge jag kan minnas, gått ner, gått upp till mer än vad jag vägde som mest innan gått ner igen gått upp osv.
Nu väntar jag på att se när viktnedgången stannar upp och hur det går att stå still i vikt. Jag återkommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar