Snö i Sälen

I lördags morse åkte syrran och jag mot Sälen. Det blev förmiddagsfika på Vansbro konditori förstås!

Vi stannade vid Rackartyg och tittade på allt fint de har. 

Till lunch testade vi det nya sushi-stället i Sälen. Gott!

Redan innan Vansbro låg det lite snö på marken, men det blev mer ju längre upp vi kom. Ovanligt tidigt. Men vackert!

Vi fick skotta oss upp till Marias stuga. 

Vi åkte till syrrans lägenhet och monterade ett par nya fåtöljer. 

Det blev väl bra?

Sen eftermiddagsfikade vi i Tandådalens fjällkyrka. 

Vi tände ljus för Elvira också. 

Utanför började det mörkna och jag njöt av att se belysning i trädet. 

Vi satte igång syrrans utebelysningar. 

Slingan på ena stugan fungerade tyvärr inte. 

Men granen lyser fint!

På kvällen åt vi lite småplock och såg en julfilm. 

Morgonen därpå åkte vi till återvinningen med de gamla fåtöljerna, sen åkte vi hem. 

Vi lunchade på Jannesgårdens café i Malung. Så god paj!

Vi köpte med oss fikabröd därifrån och fikade i Filipstad. 

Skönt med lite snö och fjälluft!

Jobb, promenader och fika

I måndags träffade jag äntligen mina underbara elever igen. Vad jag har saknat dem! Jag jobbar inte som klasslärare just nu, utan som speciallärare. Jag gör lite nytta och så skingrar det tankarna lite. 

På eftermiddagen åkte jag till stan och träffade min terapeut. Innan jag åkte hem blev det lite fika på sjukhuscaféet. De bygger om just nu, därav engångsgrejerna. 

Ett besök på kyrkogården blev det på kvällen. Tråkiga, likartade bilder att titta på, det förstår jag, men besök på kyrkogården är en del av min vardag nu. Jag lägger inte ut bilder varje gång. Det kommer säkert minska på besöken över tid. Men just nu är det så här. 

Tisdagsmorgon med Miraz!

Promenad med Ingmarie på tisdagen. 

Tisdagen var en väldigt jobbig dag. Två månader sedan Elvira dog, som jag skrev om i inlägget då. 

Hjärta med belysning på plats!

Onsdagen blev det också en promenad med Ingmarie. Dessa promenader med samtal om allt mellan himmel och jord är så bra för mig. 

Håkan och jag har tittat på Narnia. Här tittar Miraz på Miraz !

(Ja, det är lite taskigt att namnge honom efter filmens bad guy. Men det blev visst så.)

Torsdag Elvira har fått en katt till sällskap! Letade egentligen efter en sten/betong-katt som ligger och sover, men har bara hittat dyra. Den här blev fin istället/så länge!

Jag bakade en mjuk pepparkaka, det smakade bra!

Till fredagsfika blev det saffransmunkar! 

Syrran kom och åt kvällsmat och såg På spåret. Hon hade med sig efterrätt, citronkladdkaka med grädde och saltlakritsströssel!

Miraz på tröskeln. 

Två månader

Det är så ofattbart att det är två månader sedan hon dog, vår älskade lilla flicka. Mathilda beskrev det så bra: En sekund och en evighet. 

Någon skrev till mig att hon finns i mitt hjärta. Och det gör hon ju, så på sätt och vis är hon nära. Men ibland känns hon så långt, långt bort. 

Älskade, fina Elvira! Jag kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant, att det inte går att göra något åt det. Jag vill inte att det ska vara sant. 

Avslutning på höstlovet

Slöar-söndag med mobiler!

Helt otippat kom osociala Shelly och lade sig hos Penny!

Miraz låg och sov bredvid Levis och min första impuls var att ta kort på det för att skicka till Elvira. Småsaker som gör mig så ledsen. 

Vi åkte och lämnade tjejerna hos sin mamma och mormor och åkte vidare till nästa gäng barnbarn!

Så härligt med bebisgos!!!

Farfar Håkan!

Storasyskonen !

En liten utan namn! Milian röstar på Isabelle, vi får väl se vad det blir!

Sötaste lilla bebisen!

Fika fick vi också. Gott och trevligt!

Sen skjutsade vi hem Mathilda. 

På hemvägen var jag helt slut. Med barn i närheten måste man ju bita ihop så bra det går, inte skrämma dem med sin sorg. Lite tårar har det naturligtvis kommit, men lite kontrollerat. Så nu grät jag hela vägen hem. 

Alla helgons dag

Den första av många tunga, sorgsna allhelgonahelger. Det hade vi aldrig kunnat gissa förra året. Eller för drygt två månader sedan. Åh, vad jag önskar att det inte vore såhär. 

Men ljusglimtar finns. Till exempel släktens nyaste lilla medlem, som vi träffade på kyrkogården på hemväg från bondgården. 

Farmor Ingalill blev nog väldigt förvånad när hon träffade på oss och Kalle med familj. 

Vi tände ljus vid Elviras grav. Barn är så härliga, Milian hade funderingar över andras gravar. Vid Kenneths grav undrade han: Varför har han en verktygslåda? Vi svarade: För att han tyckte om att snickra. 

Vid en grav i närheten: Varför har han en fiol? Svar: Han tyckte nog om att spela fiol. 

Vidare till en annan grav, en grav som kyrkogårdspersonalen dekorerat med grankvistar och kottar. Milian: Han tyckte nog mycket om träd och kottar! 

Underbara barn !

På eftermiddagen blev det fika. 

Och spel. Jag vann!

På kvällen var det dags för kyrkogårdsvandring med släkten. Jobbigt, men något jag ändå ville. 

Vi tände ljus hos pappa och Kenneth, som vanligt. 

Störst fokus blev förstås på Elvira. Ida med familj var där samtidigt som oss och Jessica dök också upp. Många andra var där innan eller efter och tände ljus. Vi skojade om att Elvira vann tävlingen om mest ljus!

Ida gjorde ett hjärta av ljus - så fint!

Vi åkte inte till Pär efteråt i år, jag orkade inte. Vi åkte hem och åt istället. 

Efter På spåret och Kråke-läsning åkte Mathilda och jag till kyrkogården igen. Vi hoppades på lugn och ro och färre människor, men det var en hel del folk där även så sent. 

Det som ser ut som ett ljust streck mitt i bilden är ljusen vid hennes grav. 

Älskad och saknad, vår lilla flicka. 

Jag önskar att det här bara var en mardröm.