Jag handlade åt mamma och köpte med fika hem åt mig och Oskar.
Ett besök hos Elvira med Håkan och Oskar blev det också innan Croque Madam och På spåret.
Stickning och gos med katten framför TVn.
Läsa bok var svårare.
Lördagen innehöll lite plugg. Jag håller på att fika upp de sista julkakorna och värmer dem på kaffebryggaren, som mamma alltid gjorde innan mikrons tid.
Vi slängde ut julen och julgranen. Det blev ingen julgransplundring, men jag sjöng Träskodansen och Nu är glada julen slut i alla fall.
Katten och boken slogs om plats i knät även idag.
Söndagen var 4-månadersdagen. Som jag skrev på Facebook: 4 månader. Jag var tvungen att räkna flera gånger. Det är bara 4 månader sedan vår värld förändrades för alltid. På sätt och vis känns det som en evighet sen, samtidigt som det fortfarande är så färskt. Känslomässigt har jag fortfarande svårt att ta in att det är sant. Det borde gå att ändra till ett lyckligt slut.
Jag saknar henne så, min älskade unge.
Det var också dagen då det var 25 år sedan jag började arbeta på min skola. Bilden är från examen ca en vecka senare. Jag är mig rätt lik. Lite fler gråa hårstrån och rynkor bara.
Syrran kollade igenom arbetet jag skriver och förklarade några saker som jag inte riktigt förstod gällande statistik och sånt.
Jag var till kyrkogården igen. Jag blir lika glad varje gång jag kommer dit och ser att andra har varit där och tänt ljus. Hon är inte glömd.
Sen var det dags att ladda för en ny termin på jobbet.
Vi är många som aldrig glömmer Elvira❤. Jag som aldrig har träffat henne ( fast det ju känns som jag känner henne via din blogg🥰) kommer aldrig glömma henne, och jag pratar ibland om henne och det som hände er 💔😭💔 och påminner folk om att man ska ta vara på nuet för man vet aldrig vad som händer imorgon😢💔😢.
SvaraRaderaKRAM
Jag instämmer med Annie, jag har aldrig träffat Elvira men det känns så via din blogg. Jag tänker på er flera gånger i veckan ❤️
SvaraRadera