Jag besöker kyrkogården flera gånger i veckan. Ingmarie släpar med mig ut på promenader. Några få människor hör av sig regelbundet och frågar hur det är och säger att de tänker på oss. Andra tänker nog att det är old news. Jag förstår att för en utomstående är det länge sedan Elvira dog, för mig är det fortfarande alldeles färskt. Det finns säkert de som tänker att vi kommit över det nu, vi är ju på jobbet/i skolan och pratar och skrattar. Så är det ju inte riktigt. Men korta stunder kan jag tänka på annat, distrahera mig, till exempel på jobbet.
I måndags var jag hos terapeuten. Efter det fikade jag med Mathilda.
Sedan följde hon med och käkade med mig och syrran, innan vi gick på sångövning.
Jag kan vara glad åt sådana stunder och tycka det är trevligt, även om jag gråter lite nu och då. Det är skönt att hänga med människor som man delar sorgen med.
Sedan följde hon med och käkade med mig och syrran, innan vi gick på sångövning.
Jag kan vara glad åt sådana stunder och tycka det är trevligt, även om jag gråter lite nu och då. Det är skönt att hänga med människor som man delar sorgen med.
❤️
SvaraRaderaJag tänker ofta på er 🕯️❤️
SvaraRaderaTänker på er ofta och på den tunga bördan du och din familj får bära numera💔💔💔. Men tur ändå att ni är en stor familj som kan stötta varandra i sorgen❤. Vet ju själv hur mycket stöttning jag fick av min familj när hundarna gick bort🐾💔.
SvaraRaderaJag har levt med skräcken för det som hänt dig, i åtta års tid, men kan ändå inte föreställa mig smärtan. Att förlora sitt barn 😭.
SvaraRaderaAtt tvingas överleva, för att i små stunder genomleva, med hopp om att kunna leva igen någon gång. Skickar en stor varm kram att gömma dig i för världen och smärtan en stund, att samla kraft ur. ❤️