När jag åkte tillbaka var molen på väg bort även hos oss. Håkan och jag bestämde oss för en tur på längdskidor. För första gången vågade jag mig på att åka vid Flatfjället, där vi brukar vandra. Jag visste att det var nedförsbacke på vägen hem och var lite rädd för hur det skulle gå.
Härifrån brukar jag lägga upp bilder på spänger och vandrare annars, så här ser det ut på vintern.
Vi var helt ensamma på fjället! Spåren var inte toppen, men det gick!
Knotiga trädet där vi brukar svänga av när vi vandrar. Något mindre nu.
Flatfjället, tittar man nog så syns masten på toppen.
Vi vände efter ca 1,5 km. Jag mådde bra, det kändes inte jobbigt alls, men det kändes onödigt att ta ut sig.
Vägen tillbaka var som sagt mest nedför. Inte brant, men gav mer fart än att jag kunde stanna. Som tur var höll jag mig i spåren och allt gick bra.
För Håkan också!
Vi åt lunch, sen FaceTimeade jag med Elvira en stund. Hon skulle instruera vår katt- och kaninvakt och bille veta vad hon skulle säga. Bland annat. Är vi inte gulliga?
På eftermiddagen satt jag utanför stugan och njöt i solen i omgångar. Härligt!
Kaffe i en snödriva i solen blev det också förstås!
Sen eftermiddag hämtade jag Oskar, som haft en bra dag i Lindvallen, och åkte hem till kvällsmat och ännu en slöarkväll.
Idag är det slut på lugn och ro, i eftermiddag/kväll kommer Elvira, syrran, Mathilda och Johan upp! Det ser vi fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar