Ett hem! Det är det fästet,
vi rest med murar trygga
- vår egen värld den enda
vi mitt i världen bygga.
Citatet var lite klurigt, men det ledde oss till Verner von Heidenstams sista bostad, Övralid. Vi hade turen att komma precis i tid till en guidad visning. Jag hade inga höga förväntningar på den, men det var en jättebra visning, väldigt intressant! En positiv överraskning!
Nobelmedaljen
Köket, ovanligt nog byggt med utsikt över Vättern, ett ljust och fint kök till skillnad från många kök på den tiden som kanske låg i källaren eller så.
Han var mån om sin personal, de två hushållerskorna hade likadana sängar som gästerna i gästrummen och fina rum.
Här ses Heidenstams eget sovrum. I bakgrunden syns lönndörren till Kate Bangs sovrum, kvinnan som han delade sina sista år med utan att de var gifta.
Biblioteket, med färgkoordinerade böcker. Han lät binda om bokryggarna så att de böcker som stod mot de röda stugorna var röda, de mot Vättern var blåa, de som kvällssolen speglade sig i var gyllene och så hade han tänkt ha en hylla med gröna böcker i hyllan mot skogen, men det hann han inte ordna.
Mamma och Maria vid körsbärsträdet som Heidenstam försvarade mot fåglar med en sextonhundratalsvärja!
Vi åt lunch vid en av de röda stugorna, farfarsstugan.
God mat, trevligt sällskap och vacker miljö!
Sedan åkte vi en sväng till Motala och tittade vid slussarna.
För att snart fortsätta till Medevi, där vi eftermiddagsfikade. Vår vana trogen tog syrran och jag varsin bit som vi delade på så vi fick lite av varje, så har vi gjort så länge jag kan minnas! Äppelpaj och Pecannötpaj blev det den här gången.
Här är det inte så mycket folk, men det fyllde på snabbt, eftersom det bjöds på musik.
Brunnsorkestern spelade musik från sekelskiftet, tror jag. Vi lyssnade en stund innan det var dags att åka hem.
Det var en riktigt trevlig utflykt, att ge mamma en utflykt i present är en bra och rolig tradition!
Sätt dig vid min grav en stund.
Där är så tyst och ensamt.
Tala till mig vänligt stilla
som till en som ej kan svara.
Mig förunnades det ofattbara
att som människa
få leva några år på jorden.
Gläd dig du, som än ser solen.
Verner von Heidenstam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar