Hela familjen tittade tillsammans, för ovanlighetens skull.
Katterna hade lärt sig kattluckan och gick ut under eftermiddagen. Lucy kom tillbaka, men inte Tumnus. Syrran kom för att äta kvällsmat och vi var ute och ropade på katten. Vi tittade på mer Narnia, men när Tumnus fortfarande inte dykt upp och det började bli sent gick vi ut och letade. Ingen Tumnus någonstans. Jag delade ett inlägg på sociala medier och smsade några grannar. Det blev en lång natt. Jag vaknade varje gång nån katt rörde sig i köket och kollade om det var Tumnus. På morgonen var han fortfarande borta och jag var förtvivlad. Att större katter kan vara borta flera dagar, det vet jag, men en liten kattunge som kanske inte hittar hem…
Så fick jag ett meddelande från en granne som var hos sina svärföräldrar i andra änden av samhället. De hade hört jamanden från motorhuven på sin bil och hittat Tumnus där. Som tur var var han oskadd och Oskar och jag kunde åka och hämta honom!
Sen ville han äta.
Och sova nära.
Nära syrran också.
Så glad och tacksam att vi fick tillbaka honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar