Tystnad

Jag är fortfarande hemma. Jag är fortfarande tyst. Försöker jag prata får jag fram ungefär vartannat ljud, resten försvinner. Idag ska jag till vårdcentralen, de hade ingen tid kvar igår, men jag hoppas att de kan ordna det idag istället. Fast halsen var inget att göra nåt åt (drick te med honung), det är örat, som värkt sen vi var i Sälen, som de vill kolla. 

Hoppas det ger sig snart, kan inte vara hemma från jobbet längre!

Något positivt; jag har hämtat ut bokreaböcker som jag beställt! Två av dem har jag läst, men två är nya och väntar nu på mig. Jag kanske tar en paus i Fogelströms Stockholmsskildringar. 

Men vad konstigt det var att åka och uträtta ärenden! Jag är ju inte direkt sjuk, hostig och snörvlig och lite svårt att andas i och för sig, men jag är ju hemma för att vila rösten. Ändå känns det som om jag skolkar!

För att inte tala om hur svårt det är att inte prata. Det känns jättekonstigt att inte hälsa tillbaka när folk hälsar på en utan bara nicka och le. På apoteket skulle jag fråga efter en vara, jag fick skriva i mobilen. På Ica hade jag fullt sjå att få fram att  jag inte ville använda 5% rabatt på honungen utan ville spara rabatten, 

Och att hjälpa barnen med läxorna är nästan omöjligt. 

Jag var tvungen att gå ut i trädgården och titta efter om några vårblommor dykt upp, vad glad jag blev över att se snödroppar!

Hälsade på kaninerna också, de såg ut att ligga och vila och ha det skönt. 

Nu hoppas jag på att få tid på vårdcentralen snart, och att jag kan ta mig dit på nåt sätt!