Två år har hon varit död, min älskade dotter. Jag kommer aldrig kunna/vilja förstå och acceptera det fullt ut. Det är så fel. Det gör fortfarande så ont.
Vi försökte göra det bästa av dagen. Jag unnade mig en blombukett.
Elvira fick också en matchande blombukett. Ida hade gjort fint med en kruka med ljung.
Ebbe hade också varit vid graven med en blombukett.
Syrran kom och eftermiddagsfikade och vi tittade på Signe som gick omkring på altantaket och sov på grannens garagetak.
Mathilda kom och vi åt kvällsmat som Oskar fixade. Med hjälp av Yzan.
Vi åkte till kyrkogården en sväng igen.
Sen tittade vi på blodmånen.
Vi överlevde den här dagen. Imorgon är nästa jobbiga dag, tvåårsdagen av att vi fick veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar