Så var det då dags, igår, lördag, för hemresa. Vi packade och städade och sen lämnade vi stugan för den här gången. Vi åkte till bageriet och återvinningen. Sen åkte vi mot Borgholm, det fanns önskemål om ännu en Ölandsglass och ett besök i bokhandeln (inte jag!)
Sen åkte vi. Alltid lika vemodigt. Jag tänkte förstås på pappa när vi åkte ut från Borgholm, som när vi var på väg hem från Öland 2009 just där sa ”Hej då Öland, vi syns nog aldrig mer.” Tyvärr fick han rätt, det blev den sista av många semestrar på Öland för hans del.
Vi åkte över Ölandsbron och fortsatte den långa vägen hem.
Lunch åt vi vid en rastplats vid Försjön.
Vackert med näckrosor! En cache fanns det också!
Det blev ett stopp vid Kvilleken, en av Sveriges äldsta och största ekar. Den håller på att dö, det var roligt att få se den medan den fortfarande hade lite liv. 1000 år gammal och ungefär 13 m i omkrets. Det är inte dåligt!
Den hålls ihop av metalltråd med distans, för att inte skära in i träet som det tidigare metalbandet gjorde.
Sen var jag visst lite trött och uttråkad, för snapchat-filtret åkte fram.
Vi stannade och fikade på rastplatsen på Hackelboö. Där finns badplats mm, men nu ville vi bara hem.
Vi kom hem strax före kl 18, trötta och med ont i kroppen. Efter att vi packat ur bilen och startat första tvättmaskinen blev det pizza, det är sen gammalt.
Vi såg klart The Martian, som gick på TV en kväll i veckan, men som slutade lite för sent.
Katterna var inte hemma. Jag hann nästan bli orolig för Aslan, som aldrig är långt borta, men han dök upp precis när jag hade gått och lagt mig.
Nu ska jag försöka njuta av min sista semesterdag…
